Till er

Hur vill vi förhålla oss till varandra, och till livet i sig självt? Vill vi vara stora eller små som människor? Vill vi kasta ljus eller skugga omkring oss? 
 
Glöm aldrig ditt egna värde. Hur stark du är, allt du rest dig efter, igen och igen, och glöm aldrig att det alltid finns möjligheter att lära om, lära nytt. Vi är många som förra året började en resa på egen hand, och hur hanterar man det? Vilken attityd tillåter man sig själv att ha? Blev du lämnad för någon annan, döm aldrig den tredje parten, den har inte gjort något fel. Så länge den inte utsatt dig för obehagligheter i övrigt naturligtvis. Men döm den inte, anklaga den inte, för när ditt ex börjar höra av sig igen, i vissa fall bakom ryggen på den nya, hur agerar du då själv? Tänk på det innan du dömer, för du kanske beter dig än värre än den tredje parten ens varit i närheten av. En viktig sak tycker jag i alla fall. 
Eller när världen tycks vara emot dig, är det då verkligen så? Eller har energin bara tappat sig totalt, och du har blivit som en svamp som suger åt dig krångel? Det kan ju faktiskt vara så. Dessa tankar uppkommer ibland då jag lyssnar och/eller läser andras ord. Så mycket sorg, så mycket ilska, så många varför.
 
Men som en video uttryckte som jag nyss fick postat hos mig, låt aldrig någon släcka ditt ljus, din glöd. Tillåt dig alltid skina så starkt som just DU kan. Anpassa dig inte efter dåliga alternativ, fortsätt istället rakryggad mot just ditt högsta bästa. För det kommer, det finns där ute och bara väntar på att ta form.
 
Det behövs tid för att aktivt gå framåt, och tid för att vila. Ibland kommer vilan som något påtvingat, något man inte alls ville ha just där och då, utan man kanske ser på den som käppar i hjulet, men den är där av en orsak, och den orsaken handlar om växande. 
 
Vad vill du ha ut av ditt liv? Vilka signaler vill du sända ut, vilken energi sprider du kring dig? Andas, och gör om och gör rätt, behandla andra så som du vill bli behandlad. Var en större människa än du var igår. DU. Just du. Precis som jag. Vi är alla en del av väven, sluta söndra, hjälp till att skapa växande istället. 
 
Jag är strålande ljus och energi. Jag är här för att sprida glädje och Kärlek, och titt som tätt en del klokskaper rent av. På mina villkor, för det finns inga skyldigheter att skänka sin energi till höger och vänster mer än man klarar av och mår bra av själv. Jag står fortfarande i min Kraft. Till och med efter allt, eller kanske just tack vare det. Jag är tacksam för den bästa av blodsfamiljer, den bästa familjen i form av vänner och de vackraste av tassförsedda varelser jag någonsin kunnat tänka mig. Jag är tacksam för mig själv, för den jag är och hur jag beter mig mot andra, att jag har förstånd och hjärta med mig. Och den dagen jag är redo och själv väljer att dela mitt liv med en man igen, så kommer jag vara tacksam för det också. Nu är jag i en annan period helt enkelt, av växande för mig själv, i mig själv. Den här perioden stärker, skapar styrka och oberoende. Det finns så mycket spännande där ute att ta för sig av, så många kommande känslor och upplevelser. 
 
 
Skapa ditt liv, var din egna lyckas smed, det är så det fungerar. Söndra inte, det slår trefalt tillbaka....vi vet ju det. Börja tänk på dig själv som en bra människa, en inspiration, någon godhjärtad givande ljusvarelse. Se ditt värde. Lägg din tid på att skapa positivitet <3.  
 

Rakt in i sagans verklighet

Jag hade sugit på saken några dygn, vridit och vänt på det....och vips föll nya anledningar mig i knät, för att slå till. Vi börjar leka med fiction igen, fast på nya sätt, nya vägar att utforska, nya spännande rum att hämta fantasi ur. Denna gång balanserande till verkligheten. Ni minns Timja? Timja lyfts ur sin saga en stund, och får pröva på 2000-talets värld, min värld, här och nu. Den slutliga orsaken som gav mig knuffen in i beslutet är att om det är fiction blandat med verklighet....så kan det inte reta upp någon för ingenting behöver vara sant, eller så retar det alla då allting kanske är sant ;), men lite ansvar får man faktiskt ta själv också som läsare. Jag har saknat ren storytelling men inte känt att fantasin funnits där tillräckligt på ganska länge nu, så det här känns som en utmaning som är spännande :-D, ett helt nytt koncept. Jag har klurat på, och smakat på, huruvida det ska vara i jag-form eller skrivet som hon....men vet med mig att det sistnämnda skapar mer utbrodering, mer estetik. En salig blandning av pinterestbilder och privata bilder känns ännu okej. Det här kommer dessutom bli ärligare än någonsin, men....det är ju fiction, tänk på det ;). 
 
*****************************************************************
 
Ännu en tidig morgon, väckt av ljuset och spinnandet av lille Is som alltid ligger närmast. Det här är en dag av ärenden, men också av socialisering. Timja sträcker på sig och stryker Is över nosen medan hon tänker över sin dag. Ingen stress, det har alltid varit viktigt, aldrig någon stress och hon är tacksam att få leva ett liv där en sådan sak enkelt kan väljas bort. 
Hon slänger sina långa ben över sängkanten och beger sig in i köket för morgonens kaffe, på med maskinen och så måste Lakrits ut på direkten. Förr i tiden var schemat ett annat, ordningen var annan, vilket resulterade i "olyckor" på hallgolvet. Allt sådant är över nu, och Lakrits har en alldeles egen stor sovplats i en öppen bäddad garderob. Hon älskar den platsen, Lakrits alltså, och Timja själv är mycket nöjd över hur allt löst sig till det allra bästa. 
Morgonens kaffe är enkelt men gott, det godaste på hela dagen även då det får tävla med de senare koppar av latte eller rena kaffedrinkar. 
Medan den första koppen kaffe så sakta väcker hennes sinnen, går hon igenom sin mentala tacksamhetslista, något som blivit en ren morgonrutin lika väl som att borsta tänderna. Det finns så mycket att vara tacksam för, bara man uppmärksammar det. Och hon är verkligen mitt i livet.
 
Hon ska ut i smeten idag, vandra längs gågatan i sakta mak och samtidigt kila in på butiker och lokaler för ärenden. Frågan är vilka kläder som bör nyttjas? Igår var första dagen för året då hon blev alltför varm i sina vanliga vinterkläder, igår var också första dagen då hon lät Lakrits vara naken i solen en stund ute och det uppskattades, medan Timja själv solade och njöt som en katt av d-vitaminet. Så, kläder för dagen tål att tänkas på. Längtan efter att få ta bort plagg för plagg är stor, alla dessa kläder gör att hon känner sig otymplig i rörelserna och det är helt enkelt inte bekvämt. Längtan efter att få agera sommarbrud med solkysst hy och färgglada linnen, gärna med en svalkande drink i handen...är stor. Vintern har varit lång. Förmodligen kommer hon vandra genom de flesta butiker för att se vad de tagit in för vår och sommar-nyheter. För hon är redo, mer än någonsin. Hon är dessutom mer nöjd än någonsin, i alla fall mer än på närmare tio år, med den kropp som ska fram i sommar. Tacksamhet i massor för det *punkt i mentala listan*. Det inre och det yttre har en säregen dans, och för henne är båda sakerna av vikt, oftast i alla fall. En balans är det bästa, att få vara nöjd och tacksam så det fyller båda vågskålarna. 
Hon har köpt tåringar som ligger och väntar på att få adderas till de som hon redan bott i hela vintern, och rosa skimrande nagellack till tånaglarna. Hon fick en BUS av en väninna för ett tag sedan vilken visade sig så otroligt bra, och som skänker mer färg än någon annan hon prövat. Lite fusk innan solen gjort sitt, framöver. Fotlänkar skall adderas när skorna får bli lätta och strumpor är ett minne blott. Färg kommer att tillkomma, en gåva från yttre rymden, och etsas in i hennes hud för all framtid. Åh, dessa presenter är helt galna i Timjas liv <3. Tacksamheten är stor. Tanken om hur det yttre skall sommarsmyckas är för att matcha det inre livet, det sagoskimrande romantiska som bor inom. Det blir lekfullt. Shortsen som inhandlats är allt annat än feminina men kontrasten kan bli skön. Hon har alltid älskat kontraster. 
 
Kvällen avhandlas gissningsvis hos Vargtass, dit Lakrits är mer än välkommen också. Där är färgerna klara och kraftfulla, där är skapandet stort. Klokskapen djup och skrattet nära. När häxor träffas. 
 
Så, det säger sig självt att det blir en utomordentligt bra dag, ny energi, ny magi och ännu mer skönhet. Imorgon ett viktigt möte att se fram emot, byggstenar för framtiden helt enkelt :-D. Och någon har bokat biljetter till en filmpremiär och bjuder Timja. Gulligt <3.  
 
  

Ni människor :)

Livet ;). Är spännande. Igår skrev jag ut ett inlägg på fb med glimten i ögat om att alla som inte anmält mig kan swisha en tia, typ. Och OJ vad det plingade i telefonen, vilket verkligen visar hur det dels går att vända något negativt till positivt, och dels att de allra flesta människor är medmänniskor. Ett stort och ödmjukt tack till er alla, verkligen!
 
Till dig som tagit dig tiden att anmäla...det här sitter ju inte i att jag har sålt av mitt hantverk, eller hur. Utan det var mer gripet ur luften vilket i sin tur gör, att du...DU har slösat f-kassans tid till att sitta och studera mig och mina sidor osv, i onödan. Titta närmare på regelverk samt hur verkligheten ser ut innan du slösar myndigheters tid. Tänker jag i alla fall. Nästa sak är att sådant här förfarande har motsatt effekt på mig, eftersom jag vuxit upp med detta genom skolan, så det hela blir precis motsatt av vad du önskade. Sist, i denna personliga kommentar just till dig....ta hand om dig själv. Försök hitta glädje i ditt egna liv, hitta en styrka inom dig själv. Vi har alla styrka nog inom oss för att leva bra och gott, i stort eller i smått. Men att lära sig se det vackra i det lilla ger så mycket mer. Jag kan komma med elaka kommentarer här, som att jag för en gångs skull håller med om att det här handlar om avundsjuka, jag kan vråla om karma etc...men allt det där vet du ju redan, det är ju du som känner det inom dig. Så...släpp mig nu och gå vidare med ditt liv, för din egna skull, för du är inte längre med i mitt.
 
**********************************************
 
Energierna är på väg att skifta till det bättre, för oss alla. 
Igår satt jag och Pixie med familjen på en vindskyddad uteplats och solade, och himmel vad varmt det blev. Superskönt och välbehövligt, lite sommarkänsla bara man blundade och inte tittade på snön ;). Jag ringde lite viktiga samtal för att grunda en bra framtid <3, det gäller att vara lite handlingskraftig emellanåt också. 
Idag kommer smeden hit med chaga <3, han är så sjukt gullig som levererar verkligen!! Och perfekt för mig nu då alla mina vitaminer etc varit slut rätt länge, så chagan väger nog upp för dem. Sedan ska jag landa på ica :p tack och bock igen! Jag brukar gilla frysta kycklingklubbor, bara in med en i ugnen en timme så är middagen klar, plus att jag bara äter en åt gången så de räcker bra länge. Är själv imponerad att jag blir mätt på det, men det blir jag faktiskt :D. I huset är det byggisar men inte särskilt ofta inne hos mig, en plattläggare kaklar på tredje våningen och skall arbeta sig nedåt. Får se om det dyker in någon idag eller ej. Annars ska jag nog mest sitta med skapelser har jag tänkt, bli mer klar med allt. Mina medicinpåsar jag nu gör, de är i utsmyckningsstadiet. Många skrev på FB att jag inte får sluta skapa, och det är såklart inte. Jag får la sitta och hantverka bäst jag vill och visa upp vad jag hantverkat också, jag får enligt regelverk sälja ibland också med då det blev så hemskt upprörande så... ;)....kommer jag hädanefter visa upp mina alster på bild, för att visa vad jag gjort bara. Tänk vilket förråd med saker det kommer bli på sikt...lång sikt ;p.
 
Annars är min plan för tiden som kommer väldigt enkel, lev enkelt. Menat framför allt energimässigt. Nu är ju jag ännu kvar i min extremt asociala period, men hade tänkt mig slå mig ur den. Nu....nej. Utöver familjen är det endast fyra människor jag kommer ge min tid och uppmärksamhet till, kanske under resterande av detta året. Jag själv har ju inga problem med att vara asocial, utan har mestadels tänkt att man är tråkig och "borde" eller "måste". Efter igår känner jag inte så alls längre, utan tvärtom är jag extremt positiv till att göra precis som jag vill med min tid och energi. Vad jag vill ha är just det enkla, som nu äter jag den här maträtten och njuter av den, nu går jag den här promenaden med Pixie och njuter av det, nu handarbetar jag, nu skriver jag, nu läser jag bok. Och när jag delar energi med andra är det människor som aldrig någonsin dränerar, utan där vi har ett utbyte på alla nivåer. För det har varit ganska svart i mitt sinne alltför länge, när yttre omständigheter krånglar och jag inte kan påverka själv....men sedan igår, och sedan anmälan blev, så vände jag och blev mer ljus och pepp, förmodligen mycket av mitt inre jävlaranamma men också för att man får perspektiv på hur dåligt andra mår så de tar till sådana drastiska saker. Det var länge sedan jag mådde så bra som igår på kvällen. För att det blev perspektiv. Och jag vet att min boendesituation med allt som där tillkommer, löser sig på sikt...det får ta den tid det tar helt enkelt. Och det är okej att ta emot hjälp under tiden, när det behövs. 
 
Men som sagt....enkelthet får vara ledordet för den närmaste tiden. Och mindfulness. För att aldrig glömma det lilla, och för att inte rusa framåt som jag alltid gör. Mina planer osv. Så det kan bli en del tjötande om NU framöver :).
 
Slutligen....tack.  
 
 

De fyrbenta <3

Ett litet inlägg om mina följeslagare kändes kul att göra, men det blev lite ojämnt med bilder på dem dock. 
 
Pixie utan kullnamn men kallad sparven av uppfödaren. Pixie, Lakritstrollet, Bebbe, Bebbelaijnen, Swartenbrandht.
 
Min trogna vapendragare, tjejen som följer med överallt och är så sjukt duktig. Jag är jätteglad över att Espresso House tillåter att hunden får följa med in, om än jag och Pixie inte nyttjat det så mycket ännu. Hade det funnits någon regel som gjorde att man fick ta med henne i alla butiker, tex om man hade en sådan petstroller...så hade jag definitivt köpt en sådan. Eftersom jag aldrig sätter henne ensam utanför en butik. Världens snällaste, som älskar godis och mat. Hon tigger allt som går att äta, och får det oftast också eftersom jag inte blir störd av hennes tiggande och skiter högaktningsfullt i vad andra tycker. Självklart är hon ju så annorlunda från katterna, och vi har en helt annan kontakt. Och av alla jag har så var hon först in. Pixie fyller 10 år i sommar. Och kommer vara med mig var jag än går extra mycket just denna sommar. 
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Sunna, S*Kattmillas Dark Angel. Sunna, JomJom, psykopatdjuret.
Tjejen som ändrat hela sin personlighet sedan hon flyttat hit. Hon kom hit som vuxen, min allra första katt som jag längtat så efter i över 30 år...och som jag var rädd för henne, haha!! Men med tiden har hon fallit till ro och är trygg och glad, som hon ska vara.Gosar tills hon dreglar idag, och purrar högljutt. Älskar kyckling mest av allt. Och sin bebis, som just nu är en rosa råtta med kattmynta. Den bär hon runt i sin mun och vrålar som en hemul samtidigt. Hon är den som kan vara jobbigast också, med att vråla som just ett psykopatdjur vid fem på morgonen eller ställa sig och slå i något som låter riktigt jävla högt för att man ska kliva upp. Hon är också sjukt bestämd på var hon ska ligga på natten och hur det ska vara, blir det fel blir hon asjobbig tills man rättat till allt....flyttat andra katter och ändrat sin kroppsställning så det passar henne. Hon är den som vill ta "långa" koppelpromenader på sommaren och går lika bra som en hund i koppel, visst det tar lite längre tid bara. Hon har en särskild plats i mitt hjärta då hon har gått från att vara så rädd och bita alla och göra anfall, till att vara så himla gosig och gullig och lugn, men med humör förstås.   
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Niffe, S*Kattmillas Que Bonito, Nifelheim. Niffe, gullegrisen, Sniffbert Åkesson, Korven. 
 
Lillgrisen då! Som absolut skulle med till det här hemmet <3. Som klistrar på sin syster hur mycket som helst och Kärleken mellan de två är otrolig. Men han har massor till övers för Sunna också, där han får kämpa lite med att visa Kärlek och så får han ett par käftsmällar tillbaka då och då ;). Men han är ju som lilla tjocka korven också som trampar över Sunnas kropp när han ska lägga sig hos henne, han är lixom inte smidigaste killen ;). Han blev också extremt mammig, vilket var tur som vi alla förstår nu i efterhand. Om han får välja så bor han i gropen av mina nyckelben helst. Om han vaknar på morgonen och är extra hungrig så kniper han med ögonen och säger Mja....utan u. Och lyssnar jag inte så biter han mig i kinden. Det lilla monstret ;). Han är, som Pixie, rakt igenom så jäkla godhjärtad....till skillnad från de andra två damerna. Det räcker med att titta på honom så purrar han <3. Han behövdes i flocken för att hålla ställningarna tror jag nog. Den mesta av min stillasittande tid innebär att jag har honom i famnen. Förut när han somnat i soffan och vi andra gått och lagt oss i sovrummet och han vaknar ensam mitt i natten så gallskrek han typ, ingen Wynja sov bredvid honom när han vaknade :-o! Men nu har han börjat sova hela nätter ensam i soffan då och då, så han är mer trygg utan henne nu. Och han snarkar....som en människokarl. 
 
(null)
 
 
(null)
 
 
Wynja, S*Kattmillas Queen of the Night. Wynja, Vrålapan, Demonen, Swartenbrandht Katt. 
Tjejen jag gått och väntat på ända sedan jag kom på att jag ville och kunde ha katt. Hon som jag sparade och sparade och sparade till, för att kunna köpa. Min drömkatt var svart med gröna ögon och hade namnet Nova i fantasin....sen föddes den perfektaste lilla svarta flickan med gula ögon istället och var en klockren Wynja. Wynja är ändå den som tagit längst tid att få kontakt med, för hon är så sjuuukt jävla självständig. Men nu när hon blivit äldre har hon ändrat sig mer, fortfarande lika självständig men mycket mer okej med att sitta i famnen och stanna där, och hon visar tydligt när ochhur hon vill gosa. Det är inget gullande där inte utan det ska klappas/strykas hårt över huvudet, hon stångar verkligen själv. Och slutar man plockar hon upp min hand med sin nos eller sin tass så man ska fortsätta. Hon är en vrålapa också, när hon är ensam i ett rum kan hon börja sjunga som en orc, strupsång deluxe. Hon och Pixie funkar bäst samman, raserna emellan. Hon sitter inte och bara tar emot käftsmällar från Sunna så som Niffe gör, utan hon vevar tillbaka om det är så. Hon kan se så sjukt ondskefull ut, därav namnet demonen ;). Det har dock aldrig varit något seriöst slagsmål här, och min okunniga åsikt är att Sunna är högst i rang. Wynja är den som är mest ointresserad av att vara utomhus, än så länge i alla fall. Hon är verkligen drottning ut i klospetsarna....men det är Sunna också. Så lille korven Niffe behövs nog som sagt. Det finns alltid en anledning till det som sker. 
 
(null)
 
(null)
 
 (null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Förutom att jag tagit foton så är det fotokredit till Natali Sundkvist och Alexandra Krainer varav den senare tagit proffsbilderna på katterna som bebisar.
 
Jag är så galet tacksam för dessa varelser och att jag får leva mitt liv med dem <3. Sedan hade jag aldrig satt mig med fyra stycken om jag var ensam sett rent ekonomiskt, men nu blev det så och dessa går före allt annat alltid. Man kan inte alltid förutspå hur livet ska bli. Och jag hoppas vid Gudinnan att Pixie får vara med till dess hon är i alla fall 16 år, så jag inte står Pixie-lös mitt i allt. Nu älskar jag alla lika mycket, men Pixie är ju lixom med överallt...hon är på riktigt den där vapendragaren som man lever sitt liv med. Hon följer med hem till mina vänner även där det bor andra hundar och katter och det är aldrig något problem. Mjauisarna funkar ju inte riktigt så. De är mer familjen jag får komma hem till <3. 
 
Ett extra stort tack till Camilla Eriksson som har S*Kattmillas och som gjort det möjligt för mig att leva med dessa väsen <3. Alla mina väsen kommer från henne men Sunna hade en annan familj först innan hon kom till mig. Förutom människofamiljen och alla vänner är det dessa fyrbenta som verkligen gör livet värt att leva, som ger så mycket varje dag. Pixie med sina varma bruna ögon, Sunna med sina gröna, Niffe med sina häftigt turkosa och Wynja med sina trolskt gula.