Hälsa, hem, jobb, män

Så mycket som rör på sig, men också så sakta. Vad gäller gårdagens inlägg kände jag att jag lika gärna kunnat byta ut objektet till något materialistiskt, låt säga att det handlat om motorcyklar. Det skulle gå att beskriva likadant men ge en annan vinkel ändå. Nåväl. Övrigt har vi kvinnors evinnerliga behov av att skvallra där man vet att mottagaren kommer må dåligt av det, what´s up with that? Och nu....ohälsa! Igen, för jag var ju nyss där. Och absolut att det föreligger en irritation dels i att inte veta vad det är, och dels att det är. Jag kan mycket väl vara förkyld. Det här var de dåliga sakerna då ;), detta och att min nya skrivbordslampa föredrar att helt enkelt inte lysa längre. 
 
Bra saker då? Allt annat ungefär ;). Jag var på möte igår, vilket i sin tur kan generera väldigt bra saker inom kort, men också på sikt då vi helt enkelt diskuterade (eller vidrörde) tanken om arbete. Det krockar väldigt mycket med när jag mår så här, men inmbords rent mentalt så....väldigt peppande :-D! Bara en sådan sak som att diskutera ekonomi och pensionspar och yaddayadda gör ju att man vill ut NU! Men en sak i taget var rätt självklart för alla, nytt boende kommer först, sen kan jag fundera på att pröva något jobb. Det blir som att lägga pusselbitar helt enkelt. 
 
Det här kan bara nås genom hälsa, och hälsa kommer inte ur negativitet. Därför är det så viktigt att inte få skvaller, inte beblandas med negativa eller sjukliga saker alls, för min hälsa rasar av det. Även det en orsak till vilka människor man har omkring sig, valda utifrån om de drar ner ens energi eller om man mår bra tillsammans. I detta är jag 100% ego, och försöker konstant välja utifrån vad jag mår bäst av själv. Vi har också skvaller som innebär att talaren tror den berättar något bra, lyfter något positivt, men där jag vet att det inte stämmer och att det inte är positivt egentligen, det ruckar också på hälsan. Just nu.....för att jag inte hunnit skapa mig en stark grund. Behovet av det simpla "lugn och ro" är stort ännu.
 
Mitt mål, som inte har någon som helst deadline, är den där nya lägenheten där det går att landa 100%, en som JAG väljer ensam för MIN skull. Och så arbeta på en viss procent, så är jag nästan en normal medborgare sedan ;). Allt detta rör sig i centrala stan, så som det i stort sett alltid gjort, både jobb och hem. Sedan det här med män är väldigt skämtsamt skrivet, jag kan inte se att det kommer bli aktuellt. Jag får panik av grejen med att jag säger -Hej och han säger -Flytta ihop? Det finns lixom inte någon urskiljning i det hela. Tämligen uppstressande. Jag planerar min framtid som ensam/singel och vet inte hur man skulle kunna peta in någon annan där. Men det verkar inte finnas någon mellanskillnad här....för jag är extremt seriös när det kommer till förhållande, jag orkar inte med en massa trams, men jag tänker fan inte flytta ihop heller helt hysteriskt. Kan inte saker bara vara avslappnade och...normala? Och jag tror inte på att det finns idag, därför är valet enkelt. Däremot.......är jag varken död eller blind, tack och jävla lov för det *infogar tanken om emojin med alla tänder*.
 
Nu är röris här, apropå att inte vara blind, för mitt element i sovrummet lät som en bäck hela natten så nu fixade han det. Och så har vi plattis ;) som börjar kakla idag minsann. It´s a yaay situation! Snart klart då med andra ord. Eller typ iaf.
 
Mer snöande, klassiskt April. Om min hälsa slutade muppa sig skulle jag ändå vara rätt onaturligt glad, men det får bli att försöka sminka över sanningen med teatersmink och bege sig ut i rusket idag ändå. Funderar på om det finns något som kan plåstra över obehaget, mer kaffe ute någonstans kanske. Jag ska trots allt befinna mig på stan bland folk, vare sig jag vill det eller inte. Uscha! 
 
För att klargöra saker ändå, för min egna skull mestadels. Huu vad mycket text idag ;). Men....livet ÄR gott, men behovet av förändring ändå stort. Och jag ser så tydligt vilka förbättringar som faktiskt kan göras, så det vore dumt att inte sträva mot dem. Jag vill ha något helt annat än jag haft, lite been there done that. Det här är att gå in i en helt ny epok av livet, men det går inte att springa förbi de faser som man måste igenom, hahaha...ja för mig i alla fall. Faserna som innebar sorg etc och allt som har att komma över ett långt förhållande är klara, vilket när jag kom ut på andra sidan innebar en del klarseende i mugglarvärlden men också rent praktiskt. Så som att detta fungerar icke, jag kan inte traska runt som nu, inte i längden, inte med dessa förutsättningar. KAN kan jag....men jag vill inte. Jag vill ha mer och bättre, och det får man fixa själv. Och det får la ta den tid det tar helt enkelt. Som jag brukar säga. Hälsa, lägenhet, jobb.....sådant som de flesta tar förgivet. Det här årtiondet handlar om förändring.