Till er

Hur vill vi förhålla oss till varandra, och till livet i sig självt? Vill vi vara stora eller små som människor? Vill vi kasta ljus eller skugga omkring oss? 
 
Glöm aldrig ditt egna värde. Hur stark du är, allt du rest dig efter, igen och igen, och glöm aldrig att det alltid finns möjligheter att lära om, lära nytt. Vi är många som förra året började en resa på egen hand, och hur hanterar man det? Vilken attityd tillåter man sig själv att ha? Blev du lämnad för någon annan, döm aldrig den tredje parten, den har inte gjort något fel. Så länge den inte utsatt dig för obehagligheter i övrigt naturligtvis. Men döm den inte, anklaga den inte, för när ditt ex börjar höra av sig igen, i vissa fall bakom ryggen på den nya, hur agerar du då själv? Tänk på det innan du dömer, för du kanske beter dig än värre än den tredje parten ens varit i närheten av. En viktig sak tycker jag i alla fall. 
Eller när världen tycks vara emot dig, är det då verkligen så? Eller har energin bara tappat sig totalt, och du har blivit som en svamp som suger åt dig krångel? Det kan ju faktiskt vara så. Dessa tankar uppkommer ibland då jag lyssnar och/eller läser andras ord. Så mycket sorg, så mycket ilska, så många varför.
 
Men som en video uttryckte som jag nyss fick postat hos mig, låt aldrig någon släcka ditt ljus, din glöd. Tillåt dig alltid skina så starkt som just DU kan. Anpassa dig inte efter dåliga alternativ, fortsätt istället rakryggad mot just ditt högsta bästa. För det kommer, det finns där ute och bara väntar på att ta form.
 
Det behövs tid för att aktivt gå framåt, och tid för att vila. Ibland kommer vilan som något påtvingat, något man inte alls ville ha just där och då, utan man kanske ser på den som käppar i hjulet, men den är där av en orsak, och den orsaken handlar om växande. 
 
Vad vill du ha ut av ditt liv? Vilka signaler vill du sända ut, vilken energi sprider du kring dig? Andas, och gör om och gör rätt, behandla andra så som du vill bli behandlad. Var en större människa än du var igår. DU. Just du. Precis som jag. Vi är alla en del av väven, sluta söndra, hjälp till att skapa växande istället. 
 
Jag är strålande ljus och energi. Jag är här för att sprida glädje och Kärlek, och titt som tätt en del klokskaper rent av. På mina villkor, för det finns inga skyldigheter att skänka sin energi till höger och vänster mer än man klarar av och mår bra av själv. Jag står fortfarande i min Kraft. Till och med efter allt, eller kanske just tack vare det. Jag är tacksam för den bästa av blodsfamiljer, den bästa familjen i form av vänner och de vackraste av tassförsedda varelser jag någonsin kunnat tänka mig. Jag är tacksam för mig själv, för den jag är och hur jag beter mig mot andra, att jag har förstånd och hjärta med mig. Och den dagen jag är redo och själv väljer att dela mitt liv med en man igen, så kommer jag vara tacksam för det också. Nu är jag i en annan period helt enkelt, av växande för mig själv, i mig själv. Den här perioden stärker, skapar styrka och oberoende. Det finns så mycket spännande där ute att ta för sig av, så många kommande känslor och upplevelser. 
 
 
Skapa ditt liv, var din egna lyckas smed, det är så det fungerar. Söndra inte, det slår trefalt tillbaka....vi vet ju det. Börja tänk på dig själv som en bra människa, en inspiration, någon godhjärtad givande ljusvarelse. Se ditt värde. Lägg din tid på att skapa positivitet <3.  
 
#1 - Berit N

Så bra skrivet tack <3

Svar: Tack <3 <3
Trollkatt

#2 - Alexis

Kloka ord som vanligt <3

Svar: Tackar ;)
Trollkatt

#3 - Leila

Du är vis du, kloka gumman.

Svar: Haha, tack ;) <3
Trollkatt