Tålamod

Bilden är med enbart för att den är vacker <3 och har inget med texten att göra. Men kan börja med att harva kort om Day of the dead: Bloodline, vilken jag tittade på igårkväll. Den var inte heller bra ;-D, och jag googlade på huruvida den är klassad som skräck-komedi, men det är den inte...bara "horror". 
 
Gårdagen var annars mycket bra, väldigt varm igen vilket uppskattas. 
 
Jag analyserade balansgången i att reflektera över de saker i livet som man inte får bestämma över själv, där någon eller något annat bestämt....ödet, samhället, människor, och att vägra vara ett offer samt ha behov av egen kontroll. Att acceptera att någon/något annat bestämt flera delar i ens liv, och sedan ändå lyckas återta kontrollen och skapa det man nu faktiskt vill. Så långt det går. Som exempel, man väljer inte sjukdom i sitt liv. Och där jag befinner mig i livet är det en hel hög med saker jag verkligen inte valt och som inte gynnar mig, men att göra sig själv till ett offer är det värsta jag vet. Utan det gäller väl att acceptera, finna ett lugn i det, blicka framåt och vara "sturdy & full of hope" ;-D. 
 
Däremot känner jag att detta med att rusa framåt....inte var lägligt, därav stannade väl allting av och blev nollat istället. Alla de saker som händer bakom kulisserna. Arbetet med att komma....framåt. Så, då allting stannade av, dök, och sedan planade ut...så lärde jag mig mer att tålamod kan vara en dygd, för kropp och själ. Jag behöver inte ändra precis hela livet på ett kort års tid. Vad jag tidigare tänkt mig var att detta årtionde (!) skulle bli annorlunda än det förra, men det glömde jag visst bort av bara farten. Jag tänkte mig nog en perfekt lya mitt i stan, tidiningsredaktör på min ära (skrivet överdrivet och skämtsamt), pennkjolar och extremt väluppfostrat troll (finns valium till djur?), laptop-häng på fiket och total överblick över vad fan jag håller på med ;). HA!!!! Istället sitter jag där jag sitter, inget fel i det på sätt och vis, men bland hälften galningar och hälften världsbästa folket. Och för att  understryka att jag INTE är ett offer så kan jag öppet proklamera svaret på -Men du kan ju ta en etta på körfältet. .... NEJ, jag kan inte ta nån etta på körfältet, eller någon annan offside plats heller, därför att det vore att byta ner sig. Jag kommer inte byta ner mig, där har jag i alla fall kontroll och kan bestämma klart och tydligt själv. Och får därmed bara hantera detta palats under tiden, med allt som tillkommer. Jag har en klar bild av minimum på kvadrat samt område (vilket faktiskt är ganska stort ändå), och jag väntar här till dess jag får napp på det rätta. 
Men poäng....andas och låt saker ta sin tid helt enkelt, samhället ser inte ut som det gjorde för 15 år sedan, det är bara att inse. De stora förändringarna, som boende, kommer inte längre genom en fingerknäppning. Vad är det man säger....var sak har sin tid? Och allting har en mening? Hur det än är...om vi ska vara ärliga....så är framtiden rätt spännande ändå ju.