Midsommar

Vacker frisyr <3!
 
Midsommarafton över, med förväntat väder om än lite kallare än jag kanske tänkt mig ;). Ville ha klänning men det gav jag snabbt upp, och istället fick Pixie vara söt med en röd rosett i håret. Älskade liten får vara bandagerad ett tag framöver nu efter att hon skurit sig illa på en glasbit ute. Satan så det blödde, systerdotter fick skura tre rum i deras lägenhet för det var blod överallt. Hon går bra på tassen i alla fall och så det gör inte för ont för det. Det är enda fördelen med vinter, risken för att skada sig på glas är minimal.
 
Övrigt var gårdagen jättetrevlig. Sill och ägg osv till förrätt, fläskfilé, hasselbackspotatis och svampsås till varmrätt och så en jordgubbstårta till efterrätt. Gott som satan :-D! Inser det blir mycket fläskfilé för mig några dagar nu, då det var vad jag åt hos Linda nyss och igår tog jag fram några få uppskurna bitar ur frysen här också då jag köpt en marinad med chili jag ville pröva. Så det blir väl middag idag gissar jag. Inget synd om mig med andra ord. 
 
En underlig anekdot bara....satan vad jag och Pixie gått upp i vikt, och det skumma är då hur jag får till så att hon följer min kurva hela tiden?! Hon var ju så perfekt i hullet för några månader sedan, överviktiga djur är inte roligt, hon med sina pinniga ben också som ska bära kroppen. Det suger! Nu när jag verkligen fått upp ögonen för det så ändras utfodringen idag! Jag har precis som med mig själv ökat portionsstorleken efter hand samt att det är ett satans smaskande på godis i tid och otid. Inte särskilt gulligt gjort av mig nej, om ÄN jag tyckt det varit gulligt och "snällt" att hon också ska unna sig....doooh!! Ja katterna med naturligtvis men de håller fin form, förutom Sunna som är lite för smal istället men det står fast där tydligen. 
 
Ska ut i det omysiga vädret idag också, mot kyrkogården så det kanske passar bra då. Tror jag ska tvinga med Pixie ändå fast det är omysigt ute....vi behöver väl...*host*...röra på oss. 
 
Okej....fastnade i att ta bort alla inaktiverade människokonton i min vänlista på FB (Utom dig Cecilia förstås ;p) men resten vilka jag verkar ha en hel jävla drös av och dessutom reagerar inte sidan särskilt kvickt på mitt val av "ta bort vän" utan jag får krångla en massa....tar en himla tid. Så lika bra att posta detta och återgå till minskandet av folk innan lunch! 

Tjejkväll & Midsommar

Jag och Pixie tog bussen till torvalla istället för att cykla, vilket var tur med tanke på hur trött jag var när det väl var dags att åka hem igen ;p. Det var en supertrevlig kväll, bara jag och Linda och en massa små monster. 
Det blev lite spa:ande ;) med ansiktsmasker....och hela tre stycken skulle vi tydligen använda innan det var klart, men det gjorde faktiskt skillnad för huden minsann! Dessa skulle sitta allt från 45 minuter till ynka 10, så det var nog bra vi påbörjade det tidigt. Sedan bjöd hon på middag, fläskfilé och potatis, riktigt gott. Och ja....ingenting blev rätt för min kost den kvällen det kan jag ju säga, jag tabbade mig angående gluten också tillochmed men det var verkligen inte med mening. Hur som, vi tog med Pixie och gick till affären för att köpa något gott till kvällens filmer....och där står jag, vid glassdisken, och anser mig smart att välja bort sandwitch som är en av mina favoritglassar med tanke på att det lär vara gluten i brödet.....och tänker istället att jag prövar något nytt....och tar glassen geisha. *Facepalm*....helt utan att reflektera att det är en strutglass....men jag åt den. Såklart. 
 
 
Vi bunkrade upp med kaffe och choklad, och sedan vinet jag haft i kylen ett halvår då det blev lämnat här efter en fest. Riktigt gott bubbel var det. Vid det här laget var det dags för mig att få en speciell hårbehandling också, vilket innebar att tvätta håret och sedan i med den inpackningen ett tag medan vi började kolla på film. Vi började med skräckfilmen It comes at night vilken var riktigt dålig faktiskt, se den inte. Sedan såg vi en med Julia Roberts <3 som kanske heter Eat, Pray, Love....typ. Klockan var närmare två när jag och Pixie kom i säng vilket gjorde mig pigg så jag låg nog vaken till fyra i alla fall. 
 
Gårdagen var därför trött, men jag lyckades i alla fall överlämna den glutenfria tårtbottnen till syster som vill ha tårta ikväll, samt köpa holistic multivitamin på Ecocaféet. Jag sket i blutsaften, för vid närmare eftertanke så är det inte så den känns denna trötthet....vitaminer känns däremot rätt. 
 
Nu är det räknat i minuter, eller kvartar ;), innan jag ska ut och shoppa med Max...fokus djurmat. Sedan titta mig i en spegel inför midsommarfirandet, och nej vi hann inte göra någon frisyr på mig för mitt hår tog verkligen hela kvällen på sig att torka och nästa morgon var vi zombies där jag bara ville åka hem och hon bara ville jag skulle åka hem så vi båda fick lägga oss och sova igen hahaha. Jag hade tänkt ha klänning idag...men fan vad kallt det är ute *tappar kroppsdelar*! Får la se vad det blir. Jag och Pixie kan ju inte direkt bo i våra band-tischor heller om ÄN....jag fick en sprillans ny igår med Lemmy :-D av syster, från shock i gtb. 
 
Nå...dags att resa sig upp kanske och veta vem, var och varför inför att Max närmar sig. Önskar er alla en världsbäst midsommar <3!

Packa väskan

Idag vaknade jag inte och var helt blööh faktiskt. Jag kanske inte kommer trycka fast paljetter i ansiktet men ändock...! Det är dags att ta itu med praktiska saker helt enkelt, små och stora. Idag skall jag köpa blutsaft, det kan ju inte skada i alla fall. Imorgon ska jag kolla på multivitamin och möjligtvis D-vitamin också. Det var länge sedan jag åt vitaminer nu. Tänker på tröttheten. Sällan det kan vara en prioritet. Det är i alla fall praktiskt görande, nästa är att komma igång med skapandet. Nu har jag en hög liggandes som bör bli gjord först, med gratis-grejer av olika anledningar. Men under tiden jag arbetar med dem kan ju nya idéer komma fram tänker jag mig. Och bara att komma igång brukar få fantasin att vakna. Känner för att ta skapelserna tillbaka till basic också, det behöver inte vara så avancerat. I mitt fall handlar det mest om att väcka lusten igen, och på sikt minska känslan av "fara" som framtiden upplevs som. Flödet...att ge ut och få in. Idag anmälde jag mig till ännu en nästintill perfekt lägenhet, bra hyra och bra kvadrat i alla fall, och bra location....men såklart är min köplats tämligen värdelös ;). 
 
Idag ska jag och Pixie packa våra väskor för en natt hos Linda. Pixie behöver framför allt mat, ett namsigt tuggben samt sitt kortison hon äter då hon är eksemhund. Sist hade vi med en sov-t-shirt också men där är lika varmt som här så det behövdes icke. Har jag själv tur kommer jag därifrån med en färdig frisyr för midsommar ;p. Och för en hel vecka då jag bara tvättar håret en gång i veckan. Men vi får väl se *packar hårborste*. Och bubbel. 
 
Klockan tickar och jag råkade börja scrolla runt på alla andra sidor än bloggen. Dagens lunch består av burgare igen, det var ett vinnande koncept helt enkelt....plus att jag tinade upp hela paktet och sedan insåg att det är femhundra burgare i det hehe. Så nu lunch och lite serie på netflix....sedan skall Pixie få lite fason på sitt utseende också, vare sig hon vill det eller ej ;). Men sommaren är trots allt den tid då hon, som tjej sett, faktiskt inte behöver ha skägg. 
Önskar er en fin Odens dag där ute, imorgon blir det bloggfritt.  
 
 
 

Fara. Den sista analysen.

Det kan vara färdiganalyserat för en stund nu, vi får se...man vet ju aldrig. 
 
Gårdagen blev inte som planerat men bra ändå. Det blev några timmars spontant socialiserande medan regnet föll helt enkelt. Så idag tänker jag mig att umgås med Mami en stund istället, men först ett möte som varit inbokat ett tag. 
 
Jag fick mitt straff efter mitt öppna gnäll om dagens män här i bloggen igår...men enligt mig var straffet lite väl jävla hårt. Jag drömde att jag och Ernst blev kära i varandra....ni vet den där obehaglige jäveln som är på tv. Det blir definitivt baby-Grinch-face på det!
 
Det var en kvinna som tog fram den rena betydelsen av ordet kris och där kineserna delar in ordet i två betydelser varav det ena är "fara". Det var det jag fastnade för. Fara. Det är mycket mycket mer överrensstämmande med hur jag upplever allt än ordet kris. För jag vet vem jag är, jag vet hur jag vill leva om ÄN jag velar fram och tillbaka mellan alternativ också. Men fara....jadå, jag upplever absolut fara. Och det är en stor del av hela den här grejen, för det är tröttande. Och förstår jag saker rätt så är det precis den känslan som ligger där som en matta under allting annat jag fyller livet med. Den är aningens reell men likväl uppförstorad i mitt sinne. Det är dock detta jag jobbar på att rent praktiskt ta mig förbi, med att söka annat boende etc. Men fram till dess.....fara, helt enkelt. Jag vet att man inte ska sätta på pränt sådant man absolut inte vill ha in i sitt liv, men för att förtydliga vissa saker gör jag nu det ändå. En av de saker jag är absolut mest rädd för av allt just nu....är om ett djur blir sjukt och slutligen måste tas ned....och att jag ska klara det ensam. Jag vet inte hur man gör en sådan sak ensam. Och överlag att förlora ett av djuren, jag vill inte mista någon mer nu på många många år. Det är ju min familj! 
Jag vet nu ungefär när de höjer hyran tidsmässigt, och kommer i samband med det ta itu med mitt skapande igen, för vår skull, planmässigt till dess jag får napp på nytt boende. Och således dämpa känslan av fara.
 
Utanpå allt det där finns dock det vackra och lugna. Lika reellt det. Alla ytterligare planer och drömmar. Och ingenstans är Ernst med där. Jag lät allt stå på paus för ett tag, men jag betraktar hela situationen så vaket, faktiskt, och det var så lätt att gå in i paus men så svårt att bryta sig ut ur den. Tror jag. Klockan tickar, hur det än är. Så vad fyller vi våra dagar med? Jag försöker ta mig an de skrivna orden igen, att andas kaprifol och sommarregnets renade luft. Jag har alltid älskat att lyssna till andras ord medan mörkret faller ute, kaffet är starkt och stearinljusen är tända. Något att anamma ännu en tid. 
 
Det har varit lite mycket Plura (från hans piggare period) och orden: "Jag tror jag sätter mig ett tag, det här var inte vad jag väntade mig..."  
 
Nu är det dags att citera Magnus Lindberg. "Det enda man kan göra, är att resa sig och stå"...
 
Ingenting för att vi blev färre, utan för att vardagen blev så svår att få ihop med de förutsättningar som skapats för tvåsamhet. Jag lever gärna ett liv med förutsättningen för en, jag måste bara komma ända dit för att "faran" ska blåsa över. 

Den här tiden....

Dessa burgare var det jag köpte nyss, och invigde igår. Jag vill skriva att de var riktigt goda, men missade i en detalj...jag har inte smakat på dem endast som de är....utan jag hade galet mycket tillbehör så...! Idag ska jag smaka en bit utan något till och återkomma med åsikt på det. Min plan vad gäller kosten var att återinföra tomat....vilket jag gjorde med bravur i samband med detta. Det jag dock inte följde var det självklara med att hålla mig till detta....lite tomat. Nej jag åt också riktig ost (port salut), jalapenos samt choklad till kaffet, godis...och en minimal påse chips *himlar med ögonen*. Jag tror godis och chips är största boven helt klart, i måendet idag. Vilket inte är superilla, men inte bra heller. Hur som....burgarna funkar, enligt mig, utmärkt. Jag äter inget bröd till. 
 
Det blev en loppisrunda igår, en smärre sådan. Jag hittade ännu ett par converse på st Erikshjälpen minsann, i storlek 37 denna gång. Intressant då just ett par röda är vad jag velat ha ett tag nu, så helt rätt färg till min lilla samling. Tänk om detta gick lika lätt med lägenhet!
 
 
Håret blev tonat äntligen, och såklart några promenader med Pixie. Såg klart serien River, vilken rekommenderas. Använde rösten en gång, för att ge tjejen i kassan på dollarstore en komplimang för hennes vackra hårsvall. Eller rättning...en gång till en mugglare, då jag pratar rätt mycket med djuren såklart. 
 
Jag älskar att vända och vrida på psyket. Titta på det som är ljust, men kanske ännu hellre på skuggsidorna. En sak är väldigt klar, att den här tiden är viktig. Inte dessa dagar, utan året som gått....även kommande år. Jag minns inte längre vilka impulser i kroppen som är snabbast, hjärnans logiska tänkande eller känslorna? Vi hade en diskussion om det där för ett tag sedan....om hur man visst kan distrahera hjärnan med diverse saker under en dag, roliga och intressanta sådana och uppleva glädje över det, men samtidigt kan en tung känsla (det man ska distrahera sig bort från) ligga konstant under ytan så man känner den som en tyngd hela tiden, bakom det konkreta positiva man sysslar med. Nu tänker jag på det ungefärliga påståendet "dit en tanke går, går också en kemisk impuls"-typish. Poängen med positiva tankar ger positiva känslor och yadda yadda....vilket är sant å ena sidan...men vad med den tunga mattan som kanske kan ligga under allt och bara....vara?! Kommer nu också att tänka på en rolig quote någon lade ut nyss, som sa att bara för att jag postar en quote betyder det inte att jag upplever vad den säger, utan jag tycker bara texten är bra. Så är det här också, jag vrider och vänder på tillstånd just nu....det betyder inte att jag lever med det konstant, men såklart har upplevt dem. Idag har jag väl alldeles för mycket ensamtid till att just analysera allt också. Men känslan av att träffa en människa/vän...är uttröttande, och någonstans har jag fått för mig att jag har som absolut roligast ensam :-o. Kanske för att det är kravfritt? Fast det är det ju när man umgås med vänner också, egentligen. Jag kanske har blivit mentalt lat? Är det det som är sinnesslö eller ;)?? Var går gränsen mellan att uppskatta sitt egna sällskap och att vara renodlat folkful? 
 
Problemet är att jag också analyserar folk omkring mig, män i första hand. Och gullig som jag är så....har jag alltid rätt ;). Enligt mig själv. Men det är om hur "de" behandlar andra tjejer/kvinnor, och min extrema motvilja mot att råka bli "den" kvinnan själv. Den någon nöjer sig med. För att han inte fick någon annan han egentligen ville ha, så tar han bara någon som faktiskt säger Ja. Jag vill INTE vara den tjejen. Jag tycker hela samhället har blivit skruvat, och detta med det. Undrar hur många som på riktigt njuter av hur det fungerar idag? När jag försökte dejta en kort sväng så blev den andre helt chockad av att jag då "bara" hade kontakt med honom. Men orka sitta och skriva med folk?? Jag tycker det är lite psyko redan från början ;-D, och skitjävla jobbigt om det ändå bara är random. Jag har försökt förut att svara på mess, men ska man sitta med sin telefon i handen 24/7 och ha ett jävla plingande konstant?? Vad är det för liv? Exakt VAD är det man vill få ut av det?? Uppskattning från andra?? Eller om det inte plingar....existerar man inte då? Hur många hugg ska man rodda samtidigt? ÄR inte det smått obehagligt, eller är det jag som är alltför omodern? Och detta med att skicka ett foto på sig själv??? Även till dem man lärt känna en del irl...tjöt om -Skicka ett foto då!! Alltså varför det? Personen har ju sett hur man ser ut, vad är poängen jag fattar inte? Gör folk verkligen så här? Fotar och skickar: Här äter jag en macka, här posar jag sjukt onaturligt, här sitter jag på toaletten och lider, här är ett godnattkort inför natten...fullt sminkat naturligtvis?! .....Det hela för mig osökt in på gårdagens upplevelse, med en snabb anekdot om att jag nog var sist ut att vänja mig vid headset och folk som pratar i dem ute....jag hajjade alltid till när någon jag mötte plötsligt började prata ut i det blå likt en dåre. Igår mötte jag en kille som bråkade i sitt headset....han skrek så jag fortsatte höra honom även ett kvarter bort. Känns naturligt....samtidigt passerar jag alla dessa vackra gårdar där obehagliga gräsklippare åker omkring av sig själva. Att betrakta allt detta kan göra att jag själv känner mig galen. Fast även jag använder headset idag när jag pratar....dock sker det sällan utomhus. Sist har vi "elden" i snapchat....en ikon som tydligen dyker upp om man är osedvanligt duktig på att skicka bilder till en och samma person....vilket jag fick lära mig via en massa skrikande om ELDEN och/eller skicka eld som emoji till mig konstant. Dör elden så riskerar man tydligen att dö som människa också, med tanke på hur extremt viktigt det ÄR med att ha en eld. Vilket i sin tur får mig att helt enkelt VILJA dö. Är den här världen lite av ett skämt? Skojar ni med mig? Sist innan jag avslutar för att endera leva den här dagen eller ta livet av mig så....hoppade jag mycket kort på tåget med såna där dejtingsidor, vilket även det var så totalt absurt från början till slut så jag blev inte långvarig. DEN kulmen var väl ungefär när nån man skrev -VARFÖR svarar du inte???? Du har ju tryckt like på en av mina bilder!!! ... Eeeh va? Jag har aldrig sett dig förut, vem är du och varför är du? Är du totalt retarderad? Du OCKSÅ! Kraven på ens uppmärksamhet är sjuka. ....-Skicka en bild! Elden, ELDEN!! Vad gör hon ikväll då?? -Ja skit i det du grisen så lever du längre! Ni kan se den här texten som min personliga kontaktannons nu! Själv gör jag som Niffe: