Passion?

En av mina orkidéer har kommit sig fint verkligen <3. Av någon anledning verkar alla orkidéer som landar hos mig vara vita, jag har aldrig köpt någon själv utan de är gåvor.
 
Gårdagen sprang förbi i lite av ett töcken, jag vet ärligt talat inte vad som blev gjort...mer än att Pixie och jag gick till Tasseborg så hon fick välja godis. Väl hemma igen hade det kommit ett väntat brev från Mush med checkar för gratis mat till hund och katt, efter en kampanj på FB som Kattmillas tipsade mig om :), så det blir väl ännu en promenad dit snart. 
 
Jag funderade lite på det här med passion...och då tänker jag inte på passion med romantik utan på passion för livet och ämnen i ens liv. Vad är din passion i livet?? Det här är ju jätteviktigt, och jag inser att jag....inte riktigt vet vad min är idag. Jag har tappat passionen för det jag älskade förut. Jag kan rent logiskt vara intresserad av en himla massa saker, men jag känner ingenting för dem. Och att vara jag utan att känna....är ju inte riktigt jag. Så, jag söker väl saker som kan få mig att känna gissar jag. Eller inte. För jag är trött också, så jag orkar ju ingenting ;). Och det sistnämnda ÄR nog allergi ändå. 
Förut var min passion skapandet och skrivandet. Det var så himla självklart då. Jag tror det är viktigt att hitta den där sysslan som betyder något. I mitt fall att hitta tillbaka till att tycka att skapa betyder något, eller att hitta någon ny syssla som kan ge känslor. Att djuren är en passion för mig är ju självklart, men de är inte en syssla. Om frimärkssamlande kunnat trigga mina känslor skulle jag hänge mig åt det, hur lame det än vore. För ett år sedan kunde jag, barnslig som jag är, tycka att pokemon go var superkul för en kort period. Och ja....det här stör mig. Jag har all tid i världen, om än inte all energi, men jag skulle kunna sätta mig och skriva en bok. Tova större skapelser. Måla tavlor. Plugga språk och politik. Anstränga mig att ta bättre foton med mobilen. Börja jogga (ah-hahaha eller hur). Men så bara.....vill jag ingenting? Eller är det extra just idag, och igår?? Jag vet faktiskt inte. Fast inte blir det mycket gjort inte. Var ÄR passionen?? Kan det vara så....att man kanske måste tvinga fram det? Bara sätta sig och skriva på boken...bara göra, hur värdelöst det än känns...och så kan motivationen och känslan komma iom att det görs? 
Det är dock inte så att jag inte kan känna, för det kan jag, men för fel saker. Det är löjligt enkelriktat och jag tänker mig kunna flytta det positiva intresset till något som är relevant, en syssla i mitt liv. Omprogrammering på min ära, det bör ju gå?! Att sätta sig och skapa, ta fram känslan som är positiv och passionerad för ett objekt och behålla känslan medan jag fokuserar på skapandet....så kan sysslan och känslan kanske bli ett istället. Publik analys och skumma tankar helt enkelt ;). Men jag kom på det nu, att det kanske går att hjärntvätta sig själv så? Lite av ett experiment minsann. När jag var jätteung var jag otroligt duktig på detta, så det här skumma tänket är ingen nyhet för mig egentligen. Då var det karaktäregenskaper som anammades....nu behöver istället känsloregistret vakna till liv igen. Glädjen, passionen, glöden. Inte bara tanken om det, utan på riktigt känslan
 
Nå, eftersom jag igår nämnde matbilder så bjuder jag på en här...gårdagens middag vilken blev superb. Såsen är gjord på Oatly-produkt, vilken jag kände att den kan behöva tex lite arrowrot eller annat bindande, den blev för rinnande. Men god. 
 
 
Och jag städade klorna på bebisarna igår, en intressant syssla....vafan gör de inte detta själva för? Sunna har aldrig något snusk vid sina klohalsar?? Fast hon är ju aldrig smutsig någonstans till skillnad från dessa två monster. Öronen möjligtvis. NÅ....Niffe som är gullegrisen nummer ett somnade i mitt knä medan jag städade hans klor, medan Wynja tog till hemul-rösten och hade strupsång från första till sista klon. 
 
 
Niffe har verkligen blivit det bästa i världen. Tack och lov har dessa tre olika tider när de vill vara nära, eller han vill väl alltid vara det men det går att strukturera upp. För när Sunna vill vara nära så vill hon vara exklusiv med mig och inte ha lilla korven hängandes över ryggen...han väger ju en del idag också. Wynja vill sällan sitta i knät, utan bara stångas hårdhänt (bli klappad över ansiktet) och leka apport. Niffe lägger sina armar runt min hals och knyter de små tassarna så han håller fast i min tröja <3, kniper med ögonen och spinner. Om han fick välja skulle jag väl införskaffa en sån där bebis-sjal så han kan bli invirad och sitta vid mitt bröst i alla dagliga sysslor. 
 
Nå. Idag kommer Linda hit så jag har haft kött i marinad över natten så vi får oss en middag mot kvällen också. 
Önskar er alla en riktigt bra dag <3.