Ny dag...

Godmorgon :). Blogg.se fortsätter vara svårflörtad, ibland till det bästa men idag hoppas jag väl ändå att det inlägg jag ägnar tid åt får finnas kvar även efter jag tryckt på publicera-knappen. Det är mycket "sidan kan inte visas" här. 
 
Tre minikaktusar flyttade in under helgen, en present från min syster. Tänker mig att plantera om dem till en aningen större krukor, om det går att hitta. Ska googla mig fram till namn och skötsel, för att se eventuell blomning osv på dessa, meeen....ni kan ju fethajja vad denna katt sysslat med under och efter helgen?! Vem ansåg att tröstätande aldrig är på sin plats? Den som vill vara frisk gissar jag ;). Så just nu avgiftar jag mig själv med start igår och mår redan idag bättre om än jag är hyggligt klen ännu, men igår var sanslös. Igår låg jag precis hela dagen och netflixade mig genom timmarna. Avbokade till och med ett viktigt möte, minns inte sist en sådan sak hände. Eftersom jag har bestämda planer på hur jag vill att mitt liv ska se ut exempelvis räknat på detta årtionde jag nyligen klivit in på, så måste jag skärpa till mig. Ska jag leva ensam, ska jag ha mina djur, och ännu mer...ska jag jobba ens det minsta?! Sent igår kväll när jag tryckt i mig en starkare dos antiinflammatoriska tabletter så kunde jag städa kattlådorna...det var ungefär läget.....så ska icke mitt liv se ut och jag har valet helt själv här. Ska jag göda dessa autoimmuna sjukdomar och låta dem härja fritt, tvingas ha någon sorts hemhjälp :-o eller ska jag sköta kosten exemplariskt och bli mycket mer lik er normala människor där ute? Mitt val. Jag tror nästan jag behövde gårdagens sinnessjuka mående också, för att få den där rejäla sparken i häcken. Den där tydliga känslan av att så här vill jag INTE ha det! Jag tror fortfarande på att jag någon gång kan smaka en dessert eller äta en gräddglass....men inte spåra ur, och spåra ur.....har alltid varit mitt mellannamn ;). Framför allt vad gäller kost. Jag har aldrig gått åt svält hållet, inte med vilja, aldrig varit anorektisk av mig, utan mitt "matproblem" (i brist på bättre ord) har alltid varit rent frosseri. Det finns inga gränser. Jag älskar allting man kan äta. Dock är inte min AIP-kost fullt lika stimulerande som all jävla skit man nu kan välja att snabbt trycka i sig, bland sötsaker och salt. Men det är mitt val......och jag är aaalldeles för gammal för att tramsa nu och för att klanta till det. Så, avgiftning på gång, minus fruktos för tillfället, och år två på AIP tar sin början. Jag har precis nått årsgränsen för när jag startade detta. 
 
Så, en del av allt som varit i helgen är mina panna cotta på lakrits, vilka blev riktigt lyckade. På söndagen gjorde jag chokladrutor vilka INTE blev lyckade då de smakade som att ta en sked med kakao i munnen. Nedan panna cottan:
 
 
 
I söndags var jag och Pixie med Skymningarna på Andersön där vi njöt av vädret och drack kaffe och tuggade på mina chokladrutor under viss spänd tystnad ;-D hahaha. Och igår låg jag som sagt däckad, vilket inte helt är tillståndet idag men jag tänker mig ändock en mycket lugn och vilsam dag även idag. Jag är verkligen inte frisk ännu. 
Pluggar lite smått på om kemiskt framställd citronsyra (E330) som är gjord på mögel och uppenbarligen ställer till det en hel del för våra kroppar också. En viss anledning till svettattack dock över att det mesta verkar innehålla detta. Varför gör de ens så här emot oss? Samma sak med gluten, det finns ju inget naturligt i att vara så känslig mot gluten som många av oss uppenbarligen är. Jaja, nog om mat. Och btw....fatta att jag missade världens finaste, soligaste och varmaste dag igår!!! Läge för tröstätande ;-D!! Haha....dooh. Att skärpa kosten igen kommer innebära viktnedgång på sikt för mig, och försten som gnäller eller ifrågasätter den biten får fan en käftsmäll, sjukt less på det, det bara blir så ju av att äta jävligt rent, och är inget jag kan påverka. Jag kan ju inte direkt äta tredubbla portioner bara för att??!! I övrigt är jag en mycket andlig, ödmjuk och vänlig själ som aldrig vill någon någott ont *smiley med gloria*.
 
Min enda plan för dagen är att lyckas gå en promenad med Pixie. Åh så sjukt dåligt samvete igår, när hon tittade med sina stoooora mörka ögon på mig och det var så fint ute. Huga! Övrigt blir det fortsatt soffläge och netflix, lite melon på det måhända. Som en ren påminnelse tittade jag på filmen The Secret igår, jag äger den men allt är ju packat och nedställt i källaren, men den finns på netflix :). Jag vet ju att attraktionslagen funkar, men har inte levt enligt det på flera år. Nu när jag lever ensam kan det bli lättare att skapa också, då det endast är mina tankar, känslor och energier som får skapa. Sist jag verkligen hängav mig åt det hela kunde jag fixa smågrejer, vilka var klockrena så pass att det kändes som magi, och därför säger jag att jag vet att det fungerar. Nu kan jag börja litet och kanske våga jobba mig upp till annat också. Att skapa sitt liv. Kan något ens vara mer spännande än så? 
 
Slutligen en tanke om huset. Ett möte är snart på väg upp och efter att fler än jag läst igenom luntan med papper så framkommer en del oegentligheter i saken och jag tänkte först att jag skulle prata med hyresgästföreningen och kanske be en representant från dem vara med under mötet. Men....nej. Jag vet min position och att jag är på väg härifrån, och jag tar ett beslut om att var och en får sköta sig själv. De som köper måste själva läsa, förstå och räkna ut. De vill göra ett klipp här, och då måste det få vara så. Jag ska gå på mötet, och jag ska vara tyst. Inte ifrågasätta, inte belysa något, inte öppna käften what so ever, utan bara flyta med. Därför att engagera mig betyder att mina energier triggas av irritation/frustration vilket i sin tur inte skapar något positivt för mig. Så....ett renodlat egoistiskt beslut helt enkelt. Alla får göra som de vill och som de anser vara bäst för dem i sina liv, och jag flyter bara med till dess jag hittat något nytt. Med en lugn och jämn vibration.