Ovårdat språk

Här är de små små cherry/likörglasen, och de kostade minsann 40:- och inte 60:- som jag fått för mig. De följde med hem! 
 
Nå, för att göra en avhandling på saker och ting så slänger jag mig in i gårdagens hejdå:ande till folk, och lite tankar i allmänhet. Återigen landar jag i uppmärksamheten av beteendet hos en del människor, och då bör det väl vara så att det är jag själv som på något vis dragit till mig dessa så de ansett det var bra läge att närma sig, trots att de står för något jag inte känner igen mig själv i alls. Just igår handlade det om att läsa en status som klankade ned på min hund, att den rasen existerar och måste ha kläder. Från detta gick jag snabbt över till att fundera på den här typen av man, och de är ett helt jävla gäng av samma sort. För det första...sättet att limma på mig är, osmakligt....för att de är extremt öppna med sin övertygelse om att få omkull mig/jag blir deras. Som ATT det skulle hända lixom *himlar VERKLIGEN med ögonen*. Sedan ÄR vi i en annan ålder idag, och jag är då fanimig medveten om vad det innebär på alla nivåer, men dessa verkar icke vara det? Jag måste skriva dessa/de, då de som sagt är många. Dessa var måhända snygga när de var 20 visst....och många många står sig med bravur genom vackra personligheter och klass. Dessa har däremot tappat sig helt men verkar tro det är helt okej/inte existerar? Det ÄR okej om man har en fin personlighet, såklart, men om det också saknas, då finns det ingenting kvar? Glansdagarna är lixom över, kom igen?! Det är EN sak och den ytliga saken. Det andra är det dominerande sättet att proklamera att deras åsikter är de enda rätta, hur jävla skruvade de än må vara. Bara för att man är en funderare är man inte per automatik intelligent. Just sayin. 
 
Från det till mig och mitt liv, i samband med ovanstående då. För det första....bara för att jag blivit singel betyder inte det att jag är som en vrålande dreglande zombie som enbart vill bli kn***ad i alla jävla hål som finns! Och speciellt inte av dig! Jag är, till skillnad från dessa karlar, inte helt jävla hysterisk och desperat. Och ett nej ÄR verkligen ett nej och framgår inte det tydligt nog kan man få en yxa i nacken också. Det intressanta i kasten mellan allt är också detta, att ägna en kväll i att skriva om politik och diverse världsåskådning, samt påstå sig förstå min hållning i att vänskap är vad som gäller, och nästa dag skicka ordet *Morgonkåt. .....Jaha? Jag har verkligen inget svar någonsin att ge på en sådan sak, jag har heller inte med ditt tillstånd att göra, det är något som borde vara privat för dig. Normala män behöver inte skriva/säga sådant, jag lovar. Och alla försök från männens sida att visa sig intelligenta raseras med ett enda ord. Bland annat sådant här gör att jag backar helt från att lära känna nya män nu, eftersom det tydligen inte går att bli VÄN med män idag. Det har alltid gått förut, jag har haft massor av killkompisar i mitt liv, några finns kvar idag, men att bli vän med någon ny går ju fetbort. Det är för fan inte din kuk jag vill bli vän med, det är din hjärna. Och NÄ jag är inte kär i dig heller. Inte den här gången heller, och inte imorgon. 
 
OM jag en dag uppelver mig intresserad av någon, så är jag, precis som alla andra, ett visst sorts paket som har sitt med sig....bagage. Jag har mina djur, de försvinner ju inte bara sådär. Precis som att ungar inte bara försvinner. Och allt annat som följer med. 
Och i denna text har jag ändå dämpat mig....även om jag låter otrevlig är det bara en piss av vad jag känner. Den här typen av män....jag skulle vilja sänka dem, med en rak höger. 
 
*************************************************
 
Igår var jag och Pixie på stan och jag drack kaffe medan hon fick godis. Jag skulle pröva en islatte från Espresso House men informationen krackelerade så det blev en varm kaffe ändå. Nästa gång kanske! Jag fick frågan från en bra man: -Du skriver "vi" hela tiden, har du skaffat kille :-o?? .....Och nej, vi = Jag & Pixie :) <3. Vi är ju ett vi. Så VI satt på torget i solen och drack kaffe och Pixie slapp sin overall för första gången i år, sett utifrån att vi faktiskt är ute på prommis och inte bara på gården hemma. Sedan blev det långpromenad där blodsfamiljen var med också, och sist landade vi hemma hos syster för middag. Det var supergott allting, utom just den där melonlikören jag nämnde igår. Hugaligen! Jag kunde inte ens dricka upp de få droppar jag fått tilldelat. Men det var bara jag som inte gillade den. Jag ägnade mig åt kokkaffet istället. 
Väl hemma tänkte vi ha ett Hiddleston-maraton, men orkade bara en film ;) vilken blev Only lovers left alive. Pixie däckade innan filmen var slut. 
 
Och ja, jag pratar med Pixie ute bland folk också. Det är lika bra att go all in med att vara galen ;). Galen och stolt över det haha. Ska se om det kommer fler bandtröjor till stan under Yran i år, så kanske hon får utökat sitt t-shirt-förråd. 
Imorgon är det en tämligen hysterisk dag i sysslor, och allt ligger väldigt långt ifrån varandra. Först upp i skogen, sedan hem och ut med Pixie, och så ned på stan där det dessutom måste bli en middag då klockan tickar iväg. Men det är bra, det är positiva och roliga saker som ska göras i alla fall. Och sedan ett skrämmande telefonsamtal på det ;). Av det slaget där något verkar lite för bra, och man förväntar sig att det endera inte stämmer eller att det i slutänden ändå inte är något som blir involverat i ens liv. Det är okej, jag håller det på den nivån, och gör bara samtalen som om det gällde någon annan och inte mig, känslolöst tänker jag mig. För att inte gå igång och "tro något". 
Och idag är det städdag, och spa-dag. Och en del tovande.
 
Som jag skrivit tidigare, just nu....känns det ju helt perfekt med hur vi lever, jag och de mina. Och just nu....är det så jag ser framtiden också. Vi bor här eller någon annanstans, jag sköter min kost och mår okej och längre fram jobbar jag en viss procent till och med. Och det är vi, jag och de tassförsedda. Och sedan familj och vänner förstås. Och det känns bra. För det är dessutom dramafritt, och hur skönt är inte det!? Och kravfritt ;p. Så just nu.....känns detta som det optimala, för just oss. Jag kan ju ändra mig, men det är då det.