Små ting

Godmorgon <3. En ny vacker dag, här uppe ska det bjudas på regn idag. Vi har familjedag idag. 
 
Mina nattliga drömmar fortsätter att processa och säkerligen vidröra fenomenet sanndrömmar igen, om än jag inte tittar närmare på det. Klurar på skillnaden i att låta en process fortgå som den själv vill, eller att ta kontroll och skapa processen själv. Dessa störiga sorters nattdrömmar är mig inte behjälpliga och det går heller inte framåt, således känns det som att ett vaket beslut bör tas inom kort, och med det ett riktat fokus. Jag tänker använda min kunskap för ändamålet också, nog är nog. Kapa energiband. Att känna av ångesten och det dåliga måendet hos den andre individen är heller inget jag behöver i mitt liv idag, inte mitt ansvar. Var och en får lära sig att hjälpa sig själv, i vissa perioder av sitt liv, ta ansvar för sina handlingar, sitt mående och lära sig hantera resultaten av de val som gjorts. Jag behöver inte längre vara en bärare. Informationsflödet som strömmar in över mig bör gå att kapas. Jag vill inte veta, och jag vaken kan eller vill hjälpa. I informationsflödet ser jag saker som innebär livslångt matande av ångest och problematik. Så....kapa det som kapas skall.
 
Och med denna start i skrift kan jag lätt gå vidare till hur viktigt det är att vi alla är rädda om vår egna energi. Att se till att ha en god balans i aktivitet och vila, i att ge och att ta. Jag har lättast att utgå från en introvert person, då jag är det själv. Där vikten av att kunna hålla en slags barriär/bubbla kring sig själv i samband med umgänge med många människor samtidigt är A och O för att kunna må gott i sociala sammanhang. Att undvika att bli dränerad. Det är också viktigt att helt seriöst lyssna till sin egna magkänsla, inte köra över den och bara rusa på i livet. Stanna upp och andas. Det är lite så jag ser min period i livet just nu, jag ÄR och jag känner mina andetag. Jag försöker att inte rusa, om än det är så mycket jag vill, så försöker jag stå här och vänta. För jag tänker att var sak har sin tid. Desto mer jag stannar upp, desto mer gläds jag åt mitt liv som det är nu. Desto mer hinner jag förnimma här och nu. Min långsiktiga plan, med en hel del humor, är att bli 80 år innan jag vandrar vidare, mest för att slå åldersrekord i en sida av släkten ;). Men den planen innebär således att jag nu har precis halva livet kvar att leva! Det känns som en evighet, positivt sett. Därav behövs heller ingenting stressas fram, vilket jag inte anser att man behöver var man än befinner sig i sitt liv, MEN jag använder gärna denna plan som en ren påminnelse till mig själv när jag inser att mina önskningar rusar på. 
 
Surfade runt på pinterest och landade på denna dramatiska modell-flicka vid namn Darya Goncharova. Så hon får vara med i idag också ;p. Många vackra gotiska bilder finns med henne. 
 
Hur som, var rädd om er energi. Vi har en hel underbar sommar framför oss där vi ska orka leva till 100%. Soltid är tid för aktivitet, men balansen är alltid så viktig. Jag tänker också på de sociala medier vi befinner oss bland, där andras påklistrade aktivitet kanske kan stressa om man nu råkar jämföra sig. Så, vi gör inte så, vi jämför oss inte, eller hur?! För sanningen är att det är i det lilla som den sanna njutningen bor. Livet är inte det ögonblick du öppnar den där fina champagneflaskan och tar en instagrambild av det....livet är i känslan du har när du hör fåglarna sjunga, känner doften av de första syrénerna, stryker med handen över din familiars kropp. Jag njöt stort igårkväll när jag tassade barfota genom rummen och stearinljus kastade dansande ljus och skugga med sina lågor. Jag njöt när jag lyssnade till mina monsters trygga andetag här hos mig, och min vetskap att de mår gott här. Jag njöt av vetskapen om allt roligt jag skall göra idag. De små små sakerna....de är livet.