Surande å det grövsta

Gårdagen var verkligen en vacker dag med strålande sol igen :-D. Och jag vaknade fem inatt, och kunde inte somna om för att min kropp bråkar något sanslöst. Insikten denna gång är...jag kan inte göra på detta sätt. Inte om jag vill åstadkomma de planer jag har för livet, att bo ensam, att ha kvar mina djur, och att arbeta. För när jag blir så här sjuk så funkar det ju inte, vardagen funkar inte. Ja nu har jag tryckt i mig ipren men ändå. Så, insikt nummer två är.....när jag väl fått ordning på detta är det för alltid sedan, och då handlar det inte om att vara "duktig"...det handlar om att inte ha något val. 
Jag har under det gångna året också hunnit bli pissless på alla diskussioner omVad bra jag gjort det med kosten och att (den som talar) också behöver gå ned i vikt. Men det handlar ju inte om det! Det är ungefär 50/50 av alla som fattar att det handlar om hälsa, resten tror att allting endast handlar om bantning och kommer med hyllande eller förmanande åsikter. När jag fuskar så mår jag som nu, som inatt....och vem fan vill må så??? Sedan kan jag tycka synd om mig själv bäst fan jag vill och sitta och trycka i mig godis i någon sinnesslö tanke om njutning, men det här....det här är vad jag får. Det hela är omoget så det förslår, men å andra sidan.....så behövde jag kanske ett år på mig för att på riktigt inse skillnaden i vad kosten gör när den sköts och när den inte sköts. Jag har alltid skojat, väldigt seriöst, om att frosseri är min favoritdödssynd. 
 
Älskade Pixie en stund i parken med mig igår. 
 
Idag ska jag göra en liten grej.....där jag med glimten i ögat påminns om någon quote om att aldrig lämna delar av din kropp i någon annans ägo.... ;). Jag besitter en talisman skapad av hår, men jag är mycket följsam regeln "...Do no harm". Jag tänkte mig först att "pressa bort", men med tanke på vilken fas vi är i nu får jag laborera om saken så den fungerar. Ritualen blir ett avslut. Ett slags "klippa banden" då talismanen innefattar mitt hår, och hans hår, sammanflätat. Nu när detta sista skedde så blev det verkligen NOG nu. Mina sårade känslor har inte ett dugg att göra med Kärlek, det är sedan länge passé. Nej det har att göra med att bli respektlöst behandlad. För det har gått överstyr....alldeles alldeles för långt överstyr. Och innan min besvikelse går över till renodlat hat så måste jag göra detta, för hat är ingenting som gynnar mig och mitt liv, tvärtom så nedbrytande det är. Så från och med idag kapas alla band, och från och med idag nämns inte namnet till mig för jag är inte intresserad. 
 
Jag är riktigt grinig känner jag, i ämnet, men min sort of influensa-kropp hjälper inte direkt till heller. Sjukdom sänker toleransnivån drastiskt. Jag känner mig föraktfull....inte särskilt gulligt. Om jag nu någonsin skulle vilja någon något ont...så skulle jag i alla fall kunna glädjas åt att det inte är jag som mår sämst i situationen. Men så går det när man rusar förblindat. Fast jag vill inget ont, tvärtom, men just nu är jag särdeles förbannad. Nog om detta.
 
Min familj kom ju på besök igår och med sig hade syster tre små kaktusar :-D <3. De fick ett provisoriskt fat att stå på så länge, så får jag se om jag kanske ska ta och sätta om dem och fixa lite bättre förutsättningar. Det blev som sagt en väldigt bra dag igår, och mitt experiment med panna cotta blev lyckat minsann. Tack och lov gjorde jag dem så pass tidigt att de hann stelna, då jag inte läst just den biten utan tänkte mig att en halvtimme räcker ju....men det stämde ju inte ;). Idag är det nästa experiment på tapeten, och det sista vad gäller sötsaker för min del. Det här är ju något jag helt enkelt gett mig fan på att jag ska göra (och shoppat ingredienser) så nu blir det så. Jag har en fri vecka framför mig att försöka bli frisk på sedan i alla fall. *Gosh*
 
Nedan panna cottan: 
 
 
 
Jag känner att detta med kosten och mitt evinnerliga tjatande om saken blir smått infantilt. Menat när det fallerar alltså. Men jag tycker verkligen det är skitsvårt, och alla sociala sammanhang handlar om sötsaker. Som att alkoholen bytts ut lixom, och precis som med den så blir det upprörda miner om man backar på dessa sötsaker. Inte för att DET någonsin varit mitt problem, utan mitt problem är endast att jag VILL frossa. Jag VILL ha allt. I helgen har jag alltså ätit en påse lösgodis, en påse chips samt en panna cotta.....och vad jag nu känner är massor av feber, ögonen brinner i sina hålor, varenda muskel i kroppen värker som satan, en körtel på halsen har svällt upp och gör dels ont och är dels ivägen när jag rör på huvudet det minsta, huvudvärk...lukten av sjukdom i näsan, känslan av att vilja spy (på riktigt) för att kroppen inte orkar med sitt tillstånd. .... Detta är vad jag får av gluten, socker och mejeriprodukter. Tillståndet gör inte direkt så att jag vill kliva upp och sminka mig, orka stå upp......att gå med Pixie är lite som ett straff dessa gånger då hon känner så väl mitt mående och tror hon ska hjälpa mig framåt. Laga mat blir jobbigt...ja jag behöver inte ens harva, ni vet ju hur det är att ligga i influensa eller hur?! Skillnaden här är att jag ändå kan tvinga mig att vara på benen då febern aldrig passerar 40 grader. Om en halvtimme ska jag cykla till en affär då jag glömt köpa en ingrediens, och sedan ska jag ställa mig och baka så det är klart. Och någonstans peta in en lunch och mer sova! Konsekvensinlärning, Hej! Nästa gång jag av någon idiot-anledning tycker synd om mig själv så ska jag finna på något annat än tröstätande....jag vet dock inget som är fullt lika välfungerande. Tröstäta surkål lär aldrig hända. OCH....här sitter jag och gnäller som en snoris och tror ni att jag skall äta av det jag bakar idag?? Det är klart som fan jag ska göra *himlar med ögonen*. Däremot får det inte bli något över till imorgon, då mitt rehab startar. Jag tror jag har ungefär nio dagar på mig att bli frisk, sedan har jag sittning nummer två på tatueringen och då går det icke för sig att vara sjuk.