Trollkatt

Dejting, relationer, mitt elaka jag ;p
Nejdå, jag har inte försvunnit helt ;). Däremot är det så mycket annat som roat mig i det senaste. Imorgon har jag tid hos sjukgymnast, så får jag väl bara ta det därifrån helt enkelt. Jag är en sådan som tror på att allt som sker är något man ska ta lärdom av, vad den lärdomen skall vara i detta vet jag dock inte riktigt. I nuläget ser jag inte riktigt något slut på det hela heller, om än jag naturligtvis förstår att det kommer. Jag hade två smärtfria dagar, för att sedan bli värre än någonsin, där jag inte ens kunde sitta upp när jag skulle äta. Nu kan jag röra mig och göra saker, absolut, men det gör jävligt ont...och inte bara i ryggen längre, såklart, utan lite överallt. Nå, nog-gnällt om det...inte mycket att blogga om där ;p. 
 
Det är mycket Thåström nu, den rösten <3. Och texterna. 
 
Råkade se klart på Mindhunter igår, swoosh sa det så var säsongen över. De hade med BTK i denna säsong, men inte alls tillräckligt mycket. Jag uppskattar skådisarna mycket, men som karaktär avskyr jag frun till en av utredarna. Det är ett kopiöst gnällande på att han arbetar, samtidigt som han då det är kris i familjen gör allt han kan för att finnas tillhands. 
 
Vilket för mig in på ämnet att få ha ett liv. Man kan ju inte ge sig i lag med någon för att sedan vara upprörd över hur den lever sitt liv?! Då jag levt med en musiker i femton år, och visste det när vi blev tillsammans...så inte gnällde jag över när han åkte på sina europaturnéer. Att välja att leva tillsammans måste också innefatta att ge varandra frihet. Plus att jag kan anse det som sunt om båda har ett eget liv vid sidan av det gemensamma, alltså egna intressen. Man ska inte behöva klistra jämt...även om det säkerligen finns par som fungerar ypperligt så också. Men poängen var.....kväv inte den andre, och försök inte förändra den. Jag har som sagt dejtat för sisådär 1½ år sedan nu, jag orkade med två personer haha. Å ena sidan kan jag undra vad fan jag höll på med, men å andra sidan kan jag förstå mig själv också....jag var rätt trasig efter uppbrottet då. Nå, den ene av dessa uttryckte sig med ett -Det kommer ska du se! Gällande något vardagligt jag inte var bekväm med eller något sexuellt. Och jag kände bara...men är du DUM? (ja jo). Nej det kommer inte ska du se. Och vad gäller sexuella saker så är det fanimig inget "som kommer ska du se" när man märker att personen ifråga inte vet vad den gör utan bara har någon konstig förvriden bild av saker och ting....det kan inte bara vara osunt, utan bli rent av farligt. Och vad gäller vardagliga saker....alltså jag är tillräckligt gammal och har levt tillräckligt länge....för att veta mina ståndpunkter i det mesta. Och jag är inte ett dugg osäker, så det funkar inte att försöka böja mig åt något håll. Och min panik över när det plötsligt ville flyttas ihop, så snabbt. Och bortsett från alla andra olika Nej som går att peta in här....så skulle jag hellre ta livet av mig än att bosätta mig på den platsen. Vem fan vill bo där. Ja, det är elakt, men jag bor ju där jag bor för att det passar mig och jag vill det. Saken är....att den elaka här var jag, jag är mycket mycket medveten om det. Jag hade sån jävla ångest första gången jag drog igång att avsluta det hela, något han pratade sig ur så det inte blev ett avslut. Jag försökte verkligen bli kär, försökte verkligen. Idag är jag glad att det inte gick, för hur hade mitt liv sett ut då? Jag ser framför mig hur vi hade umgåtts med min familj eller mina vänner, och det i sedvanlig ton diskuterats musik, politik och samhälle, eller livet i stort...och han hade inflikat med -Höhö kuken. lite här och var. Det hade kunnat bli aningens spänd stämning. Ja det var bedrövligt och jag var taskig som inte stod fast vid att bara dra, utan istället tänkte att man kanske kan leva i tystnad med totalt samtalsförbud. Mitt ex varnade mig direkt för just detta problemet när jag berättade vem jag skulle träffa....och det är lite sugit att han hade helt rätt. 
 
Idag är jag inte trasig längre. Men dejta....njaaa. Jag har någon förvriden syn på saken....om hur dyrbar min tid är, och vad jag vill lägga den på. Då vill jag hellre bara träffa människor neutralt i olika sammanhang, där man kan sitta ned och samtala....vilket inte har ett skit med dejting att göra. Men jag tycker det är roligare, och mer min grej. Det där dejting-grejset får mig att få panik....samtalen. *Han -Mina barn är det viktigaste för mig. *Jag -Ja vad bra, hur gamla är de? *Han -Perola är sex år och honom har jag med den här tjejen. Sigfrid är fem och XXX är mamma till henne. Och så lilla snorbyttan som föddes igår av den tredje mamman. Jag skulle vilja presentera dig för dem inom kort. *Jag -_- ........Panik? Eller... *Han -Jag älskar att åka rodel...jag gör det året runt, jag har faktiskt byggt min egna hjälm...titta här är lite bilder på den. Gillar du rodel? *Jag -Njaa inte direkt. *Han -Men du kommer komma att gilla rodel, jag kan bygga en hjälm åt dig också. *Jag -Men kan inte du åka rodel så gör jag något annat som jag hellre vill? *Han -Nej, jag vill åka rodel med dig! Jag kan inte tänka mig ett liv utan rodel TILLSAMMANS med min flickvän och gärna med lilla snorbyttan i fordonet också. Du ska med...du kommer gilla det....DET KOMMER SKA DU SE! 
Nej jag vill inte dejta....jävla jävla rodel! 
 
Om jag ska se till ämnet i sig, och vad jag VILL.....: Om jag är kär, då är du det bästa som finns. Det betyder inte att vi måste bo under samma tak. Jag vill samtala...höra om dina tankar. Jag vill dricka kaffe medan vi samtalar. Jag vill lyssna på musik och gå på konserter. Jag vill andas skog i tystnad, sitta vid elden om kvällarna. Jag föredrar tystnad lika mycket som samtalen. Jag tycker om ruiner och vackra gamla kyrkor, historiska platser överlag. Det du kan göra inom din budget får du göra med dina vänner, det jag kan göra inom min budget är en annan sak.....jag må vara begränsad men jag betalar fan för mig själv. Jag vill bara att allt ska vara avslappnat.....jaga inte på mig. Och mitt utseende är MITT, det gäller också alla mina val vad jag gör med det....tatueringar som ett exempel. Eller ja, det enda exemplet då jag inte gör något annat ;-D. Saker som -Men räcker det inte nu? Är inte okej...jag kommer aldrig säga så till dig. 
 
Just nu är det som ÄR så himla bra, och jag har en mental bild av att allt annat vore jobbigt....så det som är det är. Bara den minsta lilla risk för jobbigt går bort. Var inte jobbig.