Vafaaaan det blev politik av allt.

Godmorgon <3, idag känner jag mig helt aningslös om vad skriften skall bestå i, tämligen spännande för egen del då ;). Hälsan verkar ha rättat till sig, men energin är fullkomligt fucked up, och ute är det kolossalt vackert. Hur det än är så tror jag att jag skulle behöva sova tre dygn rakt av, men idag finns ändå mer utrymme för vila samt veckans lättaste bestyr hittills. Träningen har gått bra, tackar som frågar ;), och lite matlådor har hamnat i frysen.
 
Gårdagens skrift kan till viss det verkligen få mig att känna mig udda och/eller elak, men ändå inte....jag vet att jag bara petar i sådant alla människor tänker och känner, men av olika varianter. Jag undrar hur många som rättvist erkänner det för sig själva, än mindre för andra? Det är ett så otroligt stort spektra av allt som ska få sin plats inom oss, och där är helt enkelt både mörker och ljus. Jag tänker exempelvis på alla de som öppet påtalar sig som ljusbärare, Kärleksspridare, glädjefulla socialister.....och bakom allt kommer fraser som -Dessa förbannade tiggare utanför butikerna!! Så ja, vi bär alla något litet fanskap inom oss, vare sig vi är medvetna om det själva eller ej. 
 
MEN....jag vill släppa det ämnet då jag hoppas att de flesta ändå vet med sig sina egna demoner, och istället fokusera på just positivitet och...ljus. Och bena i tanken om detta vid sidan av de udda åsikter och känslor man bär på. Lättast är att använda sig själv som exempel, såklart. Jag tycker inte om folk. Men jag kan älska människor. Och framför allt.....vill jag vara en av dem som är med och skapar mer medmänsklighet. Det blir en solklar krock, och något att jobba på. Grunden till den mer negativa åsikten har sin start från när navelsträngen klipptes och upp genom livet under i stort sett alla dessa år, medan idag när man (en?) florerar, betraktar och analyserar matas med både gott och ont i tämligen jämn mängd. Min starka åsikt är trots allt, att det räcker att se på samhället och hur extremt många det är som far illa, för att åsikten att många människor är nästintill onda skall matas. Så, utifrån det...har jag ändå tanken om att undvika att spä på en ohejdad negativitet. Vilket naturligtvis underlättas i de perioder man mår bra i sig själv, vi kan ju bara börja där. Det näthat som existerar kan omöjligen skapas ur glada och trygga människor. Tiden vi lever i idag, som jag brukar kalla för kall och hård, föder också fram små små grupper som försöker vara en motvikt till denna beräknande känslokyla. Jag ser uppsamlande av mat som skall kastas i butiker, vilken delas upp för människor att bara komma och hämta, gratis. DET är värme. Jag ser kvinnocirklar som bara verkar vara stöttande, välkomnande och varma utan att ha fokus på att sänka andra människor. Det är värme. Cirklar och träffar med hantverk, bokläsning, föredrag och människors egna historia. Saker som är gratis eller håller en låg kostnad just för ATT inkludera. DET är värme. Människor som tar sig tid att stå och prata med tiggarna, se dem, då dessa när de var små små barn näppeligen hade tänkt sig att sitta i -20 utanför en butik och frysa medan stressade svenssons bara ignorerar och stressar förbi. Och jag skiter i vad det handlar om i bakgrunden för dessa tiggare, om det är "fejk" eller ej, vem fan vill sitta sådär ändå, de är ju människor med en hel levnadshistoria innan de hamnade just utanför din icabutik. 
 
Samtidigt som regeringen har fastnat i en gedigen banjoduell. Och tanken om att städa upp underifrån näppeligen existerar på arenorna. Att ignorera det faktum att man kommer bli gammal och med all säkerhet hamna på något av alla dessa varianter av ålderdomshem, där personalen springer benen av sig, inte har hunnit lära sig språket så kommunikationen är mer än klurig, och helt enkelt fanimig inte har tid med dig, hur nedpissad du än må vara i din fåtölj. Utbrändheten vi har, alla fattigpensionärer, vi sjukpensionärer, den sämsta budgeten för psykisk ohälsa, alla flyktingar vi tog in och i många fall behandlar lite som hallihallå. Jag är väl naiv nog att definitivt tro på att det går att lägga sin energi och resurser här, att stärka underifrån. För att utgå från någon slags meddellön så kan jag undra vad en enda person ska med sina rena tjugofem papp till varje månad? För den har gjort sig förtjänt av det? Okej, men sitt där och sug på din oxfilé och mantra om meritokrati medan din pappa sitter i en sal på hemmet, bortglömd och där den enda mänskliga beröringen han får är när okänd personal byter hans blöja under tidspress medan han blir mer och mer orolig och otrygg. Pappan som jobbat häcken av sig hela vägen fram. 
 
Nää okej, det blev inte så mycket ljus och Kärlek idag heller ;). Fan också! Men ändå.....jag tittar på samhället och förstår ingenting. Förutom det godhjärtade i de små små grupperna, men det behövs ju så otroligt mycket mer, och jag kan verkligen inte förstå hur inte folket VILL ha det mer tryggt för ALLA? Är den egna oxfilén verkligen SÅ viktig? Att man själv är välförtjänt medan andra inte är det? Jag kommer aldrig förstå det här, och jag tror aldrig det kommer förändras heller, cyniskt nog. Tvärtom tror jag det kommer bli värre och värre, men gladast blir jag om jag blir bevisad fel. 
 
Nu ska jag ge mig, hugaligen. Idag ska jag göra vadå...? Hm...rygg och biceps tror jag. I eftermiddag ska jag umgås med min vackra Mami, och njuta av snöfallet. Fixa mig en tonfisksallad och för dagen strunta i allt från klass till meritokrati (hallå, nån har lärt sig ett nytt ord!). Sug på det!

Svenssonfolket

Haha, försök ta ett foto på månen med mobilen...! Min utsikt är just nu helt och fullkomligt magisk! Till skillnad från bilden är fullmånen skarp och tydlig, lite gul och mycket synlig struktur i sig. Det är så himla fint, och jag är supertacksam att ha ett fönster åt det här hållet som fångar upp så mycket av allt. 
 
Natten däremot....nej. Det började igår redan med att min kropp inte ville vara med på noterna, om än mitt gympass gick utomordentligt bra, så ville inte kroppen riktigt leva i övrigt. Hem och isäng sent, och då skulle katterna vara heeelt galna! Värsta hittills i denna lägenhet, ett tag var det nog till och med allvar mellan dem, inte bara bus. Och natten har bestått av idel mardrömmar, det ena värre än det andra. Min sista dröm handlade om stora tamråttor jag och en människa till fått i vår ägo, och de satt fast i metallpinnar och samman med varandra. Pinnarna gick alltså rakt igenom deras kroppar. Detta gjorde att de fick stora sår. Innan jag vaknade så tittade jag till tre råttor och en av dem hade ett stort gapande sår på 1 decimeter, alltså halva råttan, och det var djupt, ruttet och krullade av maggot. Jag sa att hon är död nu, men vips rörde hon på sig. Det var så sjukt vidrigt, och vi diskuterade först hur vi skulle få bort pinnarna men när de alla började ruttna i sina kroppar diskuterade vi hur faaan vi skulle ta livet av dem, och alla metoder kändes så vidriga. Så tjah....det vaknade jag av. Innan hade jag en sjukt stressande dröm om en ny lägenhet, och innan det en känslomässigt påfrestande dröm. Man tackar och bockar lixom. Så idag var jag inte uppe vid 06 utan kom upp sju när klockan ringde, med en skum kropp att hantera. Inte svinilla, men inte frisk heller.
 
Det var ju teater igårkväll. Ännu roligare denna andra gång :-D!! Men himmel vad jag får stå på mig emot min kropp, kanske bara just nu, det vet jag ju inte, men det tar på min energi likväl som det ger massor av energi. Men olika slags då. Men så mådde min kropp redan dåligt under gårdagen, så förutsättningarna var inte 100%. Förmodligen skulle alla mina tisdagar hädanefter behöva vara rena vilodagar. Så är icke fallet idag. I alla fall så spelade vi gruppvis upp lite halvt regisserat och halft improviserat, samt läste en pjäs. Fler nya ansikten på plats också. Det var jätteroligt verkligen, utmanande och utvecklande. 
 
Idag är således dag två på veckan som jag bara ska klara av. Medan min kropp håller på alltså. Det är ändå så pass subtilt vad den sysslar med, så jag skulle inte kunna kalla det för ett skov, och det mest intressanta med den är att det knappt går att beskriva vad man känner utav den....det känns som att allting är på väg att luckras upp och släppa/lossa från skelettet...så känns det. Hud, muskler, senor, blod, inälvor, allt. Bara luckras upp och rasa av mig. SÅ känns det. Och då är det ändå inte ett skov haha. Men det var en bra beskrivning faktiskt. Nåväl. Idag är det ben & mage på gymet (om jag har mina kroppsdelar kvar) och under eftermiddagen ett möte uppe på reumatologen vilket känns mest arbetssamt för denna dag. Men det är bara att resa sig upp och göra, morgondagen ser likadan ut. SEN får jag vila. Får väl se vilket skick jag är i då ;), men jag kan lika gärna känna mig helst frisk då också, man vet aldrig.
 
Känner för att unna mig något och snöade först in på att göra hallonglass, men då ingredienserna på den och en hallon-smoothie är desamma i stort sett, så kan jag lika gärna göra smoothien och hoppa över in i frysen momentet. Ikväll alltså. Bara landa i soffan och njuta en smoothie :). Oftast innehåller glassen bara banan, avokado och hallon, och till smoothien också kokosgrädde och kokosmjölk. Gott! 
 
Jag är i sluttampen på boken om statusstress och får ta insikten i att jag själv sysslar med vissa mindre fina saker. Där fördomar är en del av allt. Dessutom är min åsikt, och ännu mer min erfarenhet sådan att i stort sett alla (med några få undantag) fungerar precis som jag, med dessa sämre sidor alltså, med den skillnaden att jag pratar öppet om det, belyser det och kanske accepterar det. Många människor kan öppna med att påtala fördomar vara det värsta som finns, men några sekunder senare talar de om saker/folk på ett kopiöst fördomsfullt sätt. Och ja, alla gör detta, jag kan inte på rak arm komma på en en enda person som inte gör det. Nå. Jag har inget behov av att försöka hemlighålla mina åsikter, så därför blir det så lätt att skriva om dem. Fördomar, status och indelande i fack. Boken har nått en punkt där den belyser behovet av att vägra vara som alla andra, att framhäva sin individualitet och i samband med detta anse att vara "svensson" är något sämre. Där är jag i ett nötskal, svensson-folket...ikea, rixfm, lets dance samt något oklart högervridet val "bara för att". Kanske en chihuahua på det. Och jag dömer direkt och känner att -Vad ska vi ens prata om? Menat att jag redan i förväg bestämt mig för att de är puckade och knappast värda min tid, om det inte är påtvingat i socialt sammanhang där man lite löst kan prata gardiner och matlagning typ. Jag minns en gång för några år sedan då jag hamnade i en tillställning fylld av dessa människor, det var någon gratisspelning av trubadur-varianter utomhus. Jag fick jätteångest av deras energier, det var som att besöka en helt ny planet....och det var jätteobehagligt. Där var de högljudda männen, pojkvänner och fäder, med kulmage och kakishorts och en öl i handen. Där var kvinnorna, vibrerande osäkra bland sina män som inte ens vid ett första ögonkast behandlade dem med respekt, och alla små barn som sprang hejvilt bland drickande vuxna. Det låg något desperat och panikartat i luften, trots att det var en så positiv tillställning med musik. Det KAN mycket väl vara så att jag tar in för mycket av just energierna jag känner en sådan gång, för de är det första att bestämma vad jag tycker om något. Det var en på ytan så fin grej med spelningen och alla glada ansikten, men energin där gav mig både panik och ångest och jag var glad när vi åkte därifrån. Och hur det än är så är det ju människorna som avger denna energi, och således är det också människorna jag dömer. Sedan är ju jag präktigt mycket emot att det dricks alkohol med småbarn. 
 
Nästa sak är smak, stil och åsikt. Där placeras alla lätt in i de fack de tillhör, varav åsikterna är viktigast såklart. Vilken livsåskådning har du, hur ser du på samhället, hur bygger du din krets av människor och kanske viktigast av allt....vad är dina livserfarenheter. Det gäller att påminna sig själv (jag) om att inte vara så snabb att ropa om orättvis behandling om man själv beter sig likadant. Såklart. Och tanken om att ge folk en chans. Vad jag känner där är.....orkar jag? Är det ens värt det? Ibland kanske, men verkligen inte alltid. Inte i mitt privata liv, mitt innersta. Likväl, är man inte extremt social som person så tror jag de flesta agerar på samma vis, medvetet eller ej. Det där med att inte släppa in människor hur som helst. I mitt fall cyniskt medvetet som ett rent slöseri av min energi. Man kan missa pärlor så, men oftast är inte det fallet. Egentligen skulle jag vilja spinna vidare och utveckla vad jag menar, men klockan tickar som fan och jag är enligt eget schema sen nu. Så jag låter detta hänga i luften med en antydan om att jag är Satan själv ;) och det får vara okej så. 
 
Därmed önskar jag er, ärligt, en fin dag där ute, även svenssonfolket <3!
 
Ja just....månen bakom kyrkan igår på väg till teatern:
 
 
 
  
 
 
 

Målsättningar

 
Idag fyller minsann dessa skönheter år <3, de fick en spontan sång och lite godis nu på morgonen ;p. Självklart kommer de firas precis som alla andra medlemmar i familjen, men inte just idag då jag har teater ikväll och resten av familjen ligger i influensa :/. Älskade små <3, ja jag kallar dem ibland för "bebisarna" fortfarande fastän de är vuxna och stora nu. Var Wynjas gula ögon tagit vägen vete fan? De är i alla fall kopiöst stora glädjespridare, och ibland får de en att svettas en del också ;) när de är som mest galna. Älskar dem gränslöst. Niffe är världbäst på att spinna/purra samt snarka högt som en människokarl, medan Wynja är den som kan sjunga vilket hon helst gör när vi andra lagt oss om kvällarna. 
 
Gårdagen var fin, verkligen inte superambitiös utan tvärtom väldigt lugn. Jag startade dagen med lite random stretch på yogamattan här hemma och sedan ville jag pröva yoga-ställningar bara för att. Det....gick ju inte så bra. Jag klarade endast en som hette typ Pingu ;p. När jag seriöst gör yoga så är det en stretchande variant som är bra för lymfsystemet, en sort som Vargtass lärt mig. Vad jag försökte mig på nu är helt taget ur sitt sammanhang utan jag vill bara kunna vad jag ser på bild ;)....jag älskar det estetiska de klarar med sina kroppar, men det ÄR sinnes vad de kan böja och vrida också. Och då är ändå jag själv överrörlig och inte direkt som ett kylskåp, men det där var överkurs så det bara sjöng om det. Får se vad jag gör med saken...kanske väljer ut en enda övning som jag kan öva mig mot. Eller så är man för gammal nu för att kunna få till kroppen så smidig, inte vet jag. 
Sedan promenerade jag och Pixie iväg till Mami och hängde där någon timme, och på hemvägen fick vi möta den vackra varma solnedgången <3. Underbart. Tror graderna låg på -4:ish, men på hemvägen var det precis på gränsen för Pixie så jag fick bära henne då och då. Jag måste inse att det är så nu och inte gå på den gamla "regeln" om -10 = skor. Cindy var inte alls lika känslig för kylan och då var hon ändå mindre pälsad till och med. 
 
Jag fick för mig att möblera om i mitt lilla sovgemak igår också, det blev nog faktiskt rätt bra ändå. Vad jag ser och känner är att vit målarfärg är ett måste nu under våren, men ville hinna bygga in katt-lådorna först också egentligen...så att allt kan målas samtidigt. Känns väl egentligen inte som att det måste bli så jävla dyrt med trä till deras inbyggnad heller, så jag får prioritera någon månad framöver och bara fixa det. Då kommer det vara den, Pixies sovplats samt baksidan av min lilla garderob som skall målas. Jag trodde verkligen jag hade målat baksidan av garderoben när jag ändå målat resten av den, men upptäckte igår att så inte var fallet....och nu står den med baksidan mot min säng så min sovplats är ännu lite mer inbyggd och i skymundan. De saker som står absolut längst ned på prioriteringslistan av bygge är skjutdörren till sovrummet och min sittplats i köksfönstret. En av dem kommer bli gjord i år, men förmodligen inte båda. 
 
Idag ska jag inviga mina nya träningkläder ;p. Endast två veckor kvar på denna månad, jag räknar in 1:a Februari då den infaller på en fredag (sett ur min träning då). Jag anser verkligen att jag redan nått mina första mål med träningen, endorfiner och struktur. Jag mår så sanslöst mycket bättre i skallen sedan jag började med detta :)! Känns som att det inte ens gör något att det är så mörkt ute ännu, jag är glad ändå. Sedan äter jag förstås D-vitamin med lite tryck i också, vilket gör sitt. Men jag mår verkligen superbra av detta, och lika bra mår jag av strukturen det skapat. Visst att det blir inrutat som fan, men jag mår ju bra av det. Ja, ett annat mål var att lära mig övningarna förstås, och det anser jag nog att jag lyckats med nu, allihopa. Och det där var mina Januari-mål. Jag har redan skrivit samman ett Februari-schema då jag verkligen inte är beredd att byta och ändra mina övningar än på ett tag, annars ska man tydligen det av lite olika anledningar har jag förstått. Jag har inte mina mål helt klara för mig ännu, för Februari månad...men kan tänka mig att de mestadels kommer handla om att puscha mig själv att våga mer i träningen. Våga ta i mer för att lära mig att min kropp inte tänker lägga av och bara tvärdö på plats bara för att jag pressar den lite mer. Min vinst rent fysiskt i Januari har varit så simpel att jag tex upptäckt att jag faktiskt har en sätesmuskulatur jag med, jag kan känna den och jag kan spänna den om jag vill. Innan var hela jag mer som ett blötdjur som mest bara flöt omkring. Så man kan säga att Januari handlar mycket om att jag hittar mina muskler. 
 
Övriga saker som står som mål i min almanack (som, som sagt, är som en bulletjournal också) är teater. Vilken är en underligt mål sådär, men likväl en utmaning för min person, min blyghet osv. En utmaning i socialisering. Ett uppskrivet mål är AIP, vilket inte heller skulle behöva stå egentligen....men nu blev det så. Jag följer kosten väldigt bra rent vardagsmässigt ändå, med vissa väl valda snedsteg. Det känns ändå som att jag följer den tillräckligt bra för att min hälsa ska hållas okej. Just nu experimenterar jag med chili och paprika, endast i kryddform än så länge, samt att jag äter mina älskade jalapeno igen. Ska minsann köpa mig en paprika och addera till någon av alla de sallader jag trycker, för att se om kroppen reagerar på det då. Älskar ju paprika så jag hoppas det kan vara okej. Sedan står också Yoga som ett mål för Februari. Men med ett ganska stort mått av förvirring i vad jag är ute efter än så länge...jag vill väl helt enkelt bara kunna, allt inom yogan. Jag vill väl vara en yoggi helt enkelt. Period. Får väl se hur det blir med den saken. Jag har i min almanack en ruta kvar för ett mål, men vet inte ännu vad det ska vara. Något tämligen smidigt får det ju bli, om det alls skall bli något mer. 
 
Åh, jag har månen som lyser in här i fönstret, så trolsk bakom ett moln <3. Så himla fint! Så, dagen idag startar med bröst & Biceps och avslutas med teater. Där emellan ska jag visa bebisarna extra mycket uppmärksamhet (vare sig de vill det eller ej, det gäller även Wynja), samt gå ned på stan då jag inser att jag måste det med en viss suck för saken. Ska passa på att köpa en butternut-pumpa när jag ändå befinner mig där....behöver börja tillaga en del av maten jag köpt, då inte allt är i frysen. Huvva, det har jag verkligen ingen lust med haha....får välja någon onaturligt bra musik till den sysslan. Den här veckan känns lite tröttsam då jag har något varje eftermiddag i början av veckan. Jag hoppas min energi klarar av det, eller det måste den ju, men förhoppningen är att det kan kännas smidigt också. Till helgen tror jag att jag kan få hjälp med att sätta upp mina tre första hyllplan, om jag har tur. DET längtar jag massor till! 
 
Nå, klockan tickar....nu ska jag tvinga ut Pixie i -13 men med skor då, och sedan ska jag äta vitlök inför gymet och teatern ikväll.....jag är inte här för att skapa vänner! Haha, nädå ;)....men vitlök it is! Önskar er en vacker dag!    

Sökandet efter glädje.

Godmorgon alla vackra irrbloss där ute <3. Titta vem som fick flytta in hos mig igår :-D, älskar den redan! Så hoppas jag att den kommer att trivas här hos mig bara. Igår kände jag att jag fått till denna blogg-hörna/fönsterplats så som jag vill ha den, att den blev fin. Det har snart gått fem månader sedan jag flyttade in här, men känns som att jag alltid bott här ändå. Jag fotade ett gäng bilder på fönstret igår som jag slänger in i slutet av texten, mest för att jag blir impad av mig själv när jag lyckas komma med egna bilder för en gångs skull ;). Jag ville ha en hög lampa till fönstret, och fann en som jag tyckte om massor den dagen jag hade min långa loppisrunda....men väl hemma så fungerar den inte :(. Mycket tröttsamt, och inte har jag ork att gå den svängen igen för att lämna tillbaka den heller. Synd och dåligt! Så igår på ÖB såg jag att de hade rea på lampfötter och skärmar, vilket resulterade i att jag kom hem med en hög vit fot och en dimrosa skärm som jag i efterhand såg matchar mina dimrosa krukor på väggen. Dagen igår var bra, men också trött-seg, så det blev inte alltför mycket gjort mer än storhandlingen. Kvällen blev ägnad åt spa. 
 
Jag tänker på ämnet lycka/glädje, och hur vi anammar det i våra liv. Alla dessa quotes om att Välja glädje. Javisst, det fungerar absolut, men det är väldigt beroende av i vilket skede man är i när det kommer till måendet. Mår man väldigt dåligt i tex ångest och depp, så går det fanimig inte att välja glädje. Nu är inte det dåliga måendet något jag ska stanna vid textmässigt idag, men bara en liten anmärkning i hur det ofta fungerar. Om jag har ångest över något som skett, så kan jag absolut fylla dagarna med bra och roliga sysslor så att jag inte tänker på problemet, MEN....känslan sitter där i kroppen ändå, som något allestädes närvarande bakom allt det roliga man gör. Känslan är fysisk, stark och såklart nedbrytande, och det går inte att bara knäppa med fingret så är den borta. Hur mycket man än distraherar sig med annat och väljer glädje.
 
Däremot nu, så som jag mår idag eller nu-för-tiden....då finns förutsättningarna att påverka. Nu kan jag arbeta med energier. Haha, Niffe plockade fram en häxbok ur hyllan till mig idag, känns som en ren pik....så jag ska väl sätta tänderna i den strax då. Har inte "hunnit" läsa på några dagar nu. Men glädje, anser jag är lättast att få ur de små sakerna. Som min lycka över att en monstrera faktiskt flyttade in här igår, det är stort. Gissar att det är samma känsla kanske som när andra köper sin nya Audi. Glädje är enligt mig lättast att nå genom att praktisera mindfulness, att verkligen vara närvarande. Vilket jag kan trots det komplexa i min person där jag alltid är i framtiden och springer också. Intressant nog är jag aldrig i det förflutna, eller jo det kan hända, men extremt sällan. Utan jag kastar mig mellan att vara närvarande här och nu, och att springa omkring i framtiden. Nuet, njutningen av de måltider som man precis dukat upp och känslan av rikedom att man faktiskt har mat på tallriken där och då. Min absoluta känsla av rikedom när fruktskålen är full. Och alla stunder med monstren när jag får egentid med dem ett och ett, vilket är mest magiskt med Wynja nästan eftersom hon så sällan är intresserad. Hon har dock blivit bättre på att vilja ha uppmärksamhet. Glädje och tacksamhet går hand i hand också, att verkligen känna tacksamhet för vad man har. Jag är otroligt tacksam att min kropp gett mig tre veckor där jag fått träna den, tämligen hårt med tanke på att den inte gjort någonting innan direkt. Och även om den skulle gå in i sjukdom och tvångs-vila, så är jag mer trygg med att den skulle kunna ge mig ytterligare tre veckor sedan. Jag är tacksam att den visar mig att den kan, den också, på sina premisser. Mitt liv innebär också att jag kan välja syssla för syssla dagarna i ända, något som jag kan se som positivt i en annars klurig livs-placering. Men som sagt, jag kan välja i stort vad jag ska göra vilket underlättar att kunna uppskatta varenda liten syssla extra mycket. 
 
Just nu prioriterar jag, eller eftersträvar snarast, känslan av välbefinnande. Det känns som grunden för alla andra slags goda känslor. Välbefinnande är för mig lugn, rofylldhet. Min ensamtid är enormt viktig för detta. Och det är en stor motvikt till alla känslor som jag klivit ur så pass nyligen, de som fått mig att tappa massor av hår, och hy och naglar att bli som skit. Känslorna påverkar såklart den fysiska hälsan enormt mycket också. Det har vi ju sett, jag och ni som följer mina texter, och alla som är medvetna om sina egna liv. Jag är mer än bara lite tacksam att jag klivit ut på andra sidan nu, som det känns så är det på riktigt denna gång. Ett välbefinnande och en rofylldhet har ersatt det som var. Nu kan jag bygga hälsa. Och glädje. 
 
Idag med att tillsammans med Pixie promenera upp mot skogen för att hälsa på vackra Mami. Det är gott. 
 
Den enkla lampan som fick följa med hem igår, inte så rosa när den är tänd. Kristallerna som har häftmassa under sig för att minimera alla monsters inre psykopatdrag att putta dem i golvet. 
 
 
Dagtid med utsikt över skidbacken på Frejas ö. 
 
 
Och i skymningen. Min favoritplats i hemmet helt enkelt. Efterhand ska jag försöka skapa alla platser här till att vara favoriter ;p. 
 
 
Sist en bild från wish.....då jag slog till och köpte denna bonad att ha i mitt lilla lilla sovgemak, mycket för att se om jag kan skapa en känsla av rymd där inne. Inte för att det "trånga utrymmet" är ett problem, tvärtom är det väldigt mysigt, men det är kalt där....och jag vill ha något på väggarna. Prövar denna nu först. Insåg att den nog blev för stor för den vägg jag tänkt mig, men om det visar sig vara så, så har jag ju två väggar att välja på :).
 
 
Nu vill Lakritstrollet ut, så jag avslutar med att önska er en fin dag och att finna glädje i det lilla <3!

Hur blev det igår?

Godmorgon denna lögardag ☺❤. Jag satsade på sovmorgon till åtta, och klev således upp sex. Men titta vilken underbar bild jag fann!! Den tänker jag faktiskt skriva ut och sätta i en ram i min kommande bokhylla :). Älskar den! 
 
Nå. Min gårdag....var både och. Käftis gick ju bra på plats så, men njaa....ändå inte. Det var en tand jag sagt till min förre tandläkare om under något år, men han ansåg inte att den var relevant tydligen. Nu sitter jag här med en provisorisk lagning på den där det är lagt någon slags medicin under lagningen som skall dels döda kvarvarande bakerier samt få pulpan att dra sig tillbaka, och sedan skall jag tillbaka med samma tand om fyra månader. Denna behandling för att försöka få till att undvika en rotfyllning på den. Alltså hallå....jag hade som sagt bett om att få den tanden kollad/åtgärdar under minst ett år med förre, och nu har det gått ännu något år på det, och den har blivit sämre och sämre. Jag har faktiskt varit felbehandlad!! Försöker att inte vara så arg över saken, men det bubblar upp då och då. Så.....det gick bra igår, men beskedet om hur det ligger till och då inte bara med den tanden....är inte lika kul helt enkelt. Hade han gjort sitt jobb hade jag inte suttit så här idag, och det är ännu viktigare med en patient som redan har hög riskfaktor iom sjukdom och tex de mediciner jag åt under den tiden. Men andas iiiin och andas uuuut och tänk på att den nya tandläkaren med tiden skapar god tandhälsa, medan jag borstar 2-3 ggr per dag, tandtrådar varje dag, äter fluortabletter, har receptbelagd tandkräm med hög fluor, extra fluorskölj, samt bettskenor att sitta med fem minuter per dag där en gel av fluor läggs i som någon slags superbehandling. Det är inga nya hål etc som dyker upp, utan det är allting som blivit medan jag gått hos förre tandläkaren. Nog om detta.....jag är inte glad över det här, men det är bara att göra, betala och hålla käften. *tänk om man finge lägga samma summor på tatueringar lixom*...!
 
Jag sprang ned på H&M igår för att nyttja resten av presentkortet jag fick av syster i jul. Jag har tänkt på att alla tjejer på gymmet har sjukt slimmade kläder medan jag själv helst vill gömma mig i mer bylsiga kläder. Fick således förklarat för mig poängen med detta....tight för att man verkligen ska kunna se att man håller kroppen korrekt vid lyft etc, så man inte riskerar att skada sig osv. En poäng godast av alla! Så, mina första tighta träningsbyxor inhandlade nudå, och har jag aldrig känt mig självmedveten förr så kommer jag göra det på måndag när jag då skall befinna mig där iförd denna cirkus-dräkt. Jag vet så väl att ingen tänker på någon annan utan alla har fokus på sig själv....jag kommer ändå känna mig som en idiot haha. Och upprördheten över en dräkt utan fickor....var skall mitt lypsyl vara.....men kom på att man kan ha det i bh:n dårå ;p. Jag verkligen hatar att klä mig sådär, men men....jag vänjer mig ju precis som med allt annat. 
 
Övrigt igår vet jag inte riktigt vad jag sysslade med faktiskt....stängde helt ner hjärnan tror jag. Köpte godis gjorde jag rent av. Håller på med en beställning, tova tova, som känns rolig. Den är dock så pass i startgroparna att den ser ut som ingenting ännu...så den kommer bli roligare att sitta med framöver, än vad den är nu. Dessutom har jag fått ögonen jag beställde från wish, så dem vill jag såklart pröva i någon ler-figur. Tur är att det är många par ögon, då jag på första försöket får se om de pallar vara med i brännings-processen i ugn. 
 
Idag är spänningen olidlig....blir jag med monstrera eller inte ;)!! Och ännu mer....kommer jag hem med mat rent av haha. Jag har ett gäng polka-betor som jag glömmer bort hela tiden, måste ta och hugga upp dem och rosta asap. Nu ska jag ta mig tid innan jag druckit upp mitt kaffe, och skriva på mitt dokument där jag avhandlar min träning. Så ni slipper höra om sådant alltför mycket. För min del är det massor av handskrivna anteckningar kring detta, per pass, och sedan har jag ett word-dokument som jag skriver i då och då. Vad jag gör, hur det funkar och vad jag tänker mig att göra i nästa steg. Känns som en smart grej att ha faktiskt. 
 
Önskar en en sjukt fin helg där ute, det är min plan här :).